Ni förringar mina avsikter

Linda Ylivainio (C) svarar pĂ„ landshövdingen och lĂ€nsrĂ„dets inlĂ€gg ­”Debatten krĂ€ver pĂ„lĂ€sta politiker” (NSD 27 november):

Linda Ylivainio (C) reagerar pÄ det svar hon fick av landshövdingen och ett lÀnsrÄd (NSD 27 november). HÀr svarar hon.

Linda Ylivainio (C) reagerar pÄ det svar hon fick av landshövdingen och ett lÀnsrÄd (NSD 27 november). HÀr svarar hon.

Foto: Fotograf saknas!

LuleÄ2019-12-02 06:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

I sin replik pÄ min debattartikel drar sig inte lÀnsledningen för att försöka misskreditera avsikterna bakom min opinionsbildning i frÄgan. LÄt oss dÀrför börja dÀr. Vad Àr och vad har mitt Àrende varit?

I drygt tre Ă„rs tid har frĂ„gan om tillstĂ„ndsprocesserna i gruvnĂ€ringen varit en av mina hjĂ€rtefrĂ„gor. Att ingen annan politiker verkade vilja ta en kula för den för norra Sverige viktiga gruv- och mineralnĂ€ringen var ett – bland andra – skĂ€l till att jag kandiderade till riksdagen. Jag ville till Sveriges riksdag för att bilda opinion och reformera lagstiftningen pĂ„ detta omrĂ„de.

VÀl hÀr har jag inte slÀppt frÄgan ur sikte. Jag har hittills förgÀves pressat nÀringsminister Ibrahim Baylan och statsminister Stefan Löfven pÄ besked om nÀr regeringen avser avgöra de fem liggande ansökningar om bearbetningskoncessioner som funnits pÄ regeringens bord i Äratals.

Jag har bildat opinion pĂ„ min officiella Facebooksida, jag har aktivt medverkat pĂ„ nĂ€ringsutskottets gruv- och mineraldebatt i vĂ„ras, i frukostseminarier i riksdagen som kollegor arrangerat och dĂ€r torgfört min kĂ€pphĂ€st – regeringen mĂ„ste avgöra bearbetningskoncessioner. ÄndĂ„ tycks detta förbigĂ„tt lĂ€nsledningen i Norrbotten. Är detta mĂ„nne representativt för lĂ€nsledningens omvĂ€rldsbevakning?

LÀnsledningen gÄr till storms mot ett resonemang jag aldrig fört. De bemödar sig inte ens om att försöka försÀkra sig om eller sÀkerstÀlla att uppgiften i artikeln, som de blivit sÄ arga pÄ, Àr korrekt. I intervjun med mig svarade jag inte pÄ det sÀtt som tyvÀrr felaktigt beskrevs i artikeln. Jag har aldrig pÄstÄtt att det jag kallar Lex Kallak, nÀmligen lÀnsstyrelsens sjÀlvmÄl i det Àrendet, skulle handla om lÀnsstyrelsens förhÄllningssÀtt till vÀrldsarvsfrÄgan.

Men det var inte med KallakÀrendet som lÀnsstyrelsens förmÄga att avgöra Àrenden pÄ det sÀtt lagarna föreskriver kunde börja ifrÄgasÀttas. I till exempel LKAB:s ansökan om bearbetningskoncessionen Malmberget K nr 5, kan problemen med lÀnsstyrelsens bristande förmÄga och beslutsvÄnda skönjas. I det Àrendet kan man i lÀnsstyrelsens eget diarium följa korrespondensen mellan myndigheterna, dÀr Bergsstatens dÄvarande jurist upprepade gÄnger begÀr och pÄminner lÀnsstyrelsen om att avge ett yttrande pÄ det sÀtt minerallagen föreskriver.

LÀnsstyrelsen begÀr kompletteringar frÄn bolaget i yttranden frÄn januari 2011 respektive juli 2012. Kompletteringar som i princip sÄ snart de inkommer till Bergsstaten omgÄende kommuniceras med lÀnsstyrelsen. MÄnader och Är gÄr. Sedan lÀnsstyrelsens första begÀran om komplettering i januari 2011 kan lÀnsstyrelsen göra en bedömning strax innan 2012 övergÄr till 2013.

I KallakĂ€rendet landar lĂ€nsstyrelsen – utan en bedömning enligt regeln i 3 kap 10§ miljöbalken – redan den 1 oktober 2014 i följande slutsats: ”LĂ€nsstyrelsen anser dĂ€rför inte att bearbetningskoncession 
 ska medges” (dnr 543-5306-14). Tre Ă„r (!) senare, den 30 november 2017, yttrar sig lĂ€nsstyrelsen för första gĂ„ngen i 3 kap 10 § MB-bedömningen och denna gĂ„ng till regeringen, efter en unikt skarp anmodan frĂ„n regeringen. Denna gĂ„ng ger lĂ€nsstyrelsen, efter regeringens uttryckliga begĂ€ran, Ă€ven sin syn pĂ„ verksamhetens pĂ„verkan pĂ„ vĂ€rldsarvet Laponias vĂ€rden och konstaterar dĂ€r att Laponia saknar avgörande betydelse för utgĂ„ngen av 
 bedömning enligt 3 kap MB” (dnr 543-14195-2017).

LÀnsstyrelsen hade dÀrför kunnat kÀnna en viss lÀttnad över ett förslag, som innebÀr att den skulle slippa dessa Àrenden som de uppenbart och vÀldokumenterat anser Àr besvÀrliga och svÄrutredda. Men icke.

Att lĂ€nsstyrelsen anförtrotts specialiserade kompetenser som vattenmyndighet för Bottenvikens vattendistrikt och att ha miljöprövningsdelegation för Norrbottens lĂ€n, verkar inte stĂ€mma till eftertanke hos lĂ€nsledningen – om att det kanske ocksĂ„ Ă€r rimligt att andra lĂ€nsstyrelser fĂ„r ta ansvar för andra specialiserade kompetenser.

Om insikten hos lĂ€nsledningen av vad en dialog Ă€r, innebĂ€r att en landshövding och ett lĂ€nsrĂ„d för en folkvald politiker – förutom beskyllningar om bristande kunskaper och saklighet – försöker misskreditera dennes drivkrafter att föra debatt om regeringens gruvpolitik och reformbehovet av minerallagen Ă€r det allvarligt.

Om en landshövding och ett lÀnsrÄd dÀrtill anser att det Àr lÀmpligt att tala om för denne politiker vad hon ska Àgna sig Ät, tror jag att lÀnsstyrelsen har en bit kvar att övertyga mig och andra norrbottningar om att ni har vÄrt förtroende, som man sÀger sig vÀrna i vision och mÄl.

LĂ€s mer om