Sista säsongen i Luleå Hockey blev en enda stor succé för Anders Nilsson. Han belönades därför med en plats i den svenska VM-truppen - och ett treårskontrakt med New York Islanders.
Nu är hans första säsong i Nordamerika avklarad. En säsong som innehöll fyra NHL-matcher, hans första nolla i världens bästa liga - och en fotskada.
- Det var i slutet av mars som jag skadade mig, i en match med Bridgeport. Jag satt nere på isen och skulle bara sträcka mig ut för att plocka en puck. I samband med det tappade jag balansen och fick hela kroppsvikten över fotleden, säger Anders Nilsson.
Han fortsätter:
- Man kallar det jag fick för en hög ankelstukning. Om man är ute och springer och stukar fåten så får man en låg ankelstukning. Då kan det gå några dagar innan det känns bättre, men en hög ankelstukning är högre upp på fotleden. Mer mot smalbenet. Vissa säger att det kan vara bättre att bryta foten än att få det här. Bryter man så är man borta 4-6 veckor, nu får man ta det mer vecka för vecka.
Kommer du fortsätta med rehabiliteringen nu?
- Ja, jag kommer fortsätta lite grann. Men grejen är den att just nu kan göra allt i gymmet. Jag kan köra benböj, hoppa och så där. Jag har fått börja springa lite lätt. Jag kan göra nästan allt på fysen, förutom att åka skridskor.
När NSD pratar med Anders Nilsson ska han strax kliva på flyget - hem till Sverige.
- Jag är på väg hem till Sverige. Det ska bli grymt skönt att få komma hem nu, jag har längtat hem ett litet tag. Jag har varit skadat här sista månaden och har inte kunnat spela något. Så det ska bli ruggigt skönt att komma hem.
Hur länge blir du hemma?
- Jag blir hemma i princip till början av september. Jag får se om jag åker över någon sväng, kanske en vecka, till sommaren. För att se till hur man ligger till fysmässigt och för att kolla upp foten.
Nu är ditt första år i Nordamerika över. Hur har det varit?
- Jag tycker det har varit bra. Helt okej. Ddet började lite upp och ner, innan jag hade kommit in det riktigt hur spelet är här borta. Efter jul funkade det bättre och bättre. Det flöt på ganska bra i januari, februari och mars. Överlag var det en helt okej första säsong, men sedan finns det så klart saker som jag kunde ha gjort bättre, säger Nilsson och fortsätter:
- Jag fick spela fler matcher än trodde i NHL. När jag kom över så hade Islanders tre målvakter på envägskontrat uppe. Men jag har fått sitta på bänken mer än förväntat och jag har fått starta fler matcher än jag hade förväntat.
Vad är målet nästa säsong då?
- Min målsättning är ta plats uppe i Islanders nästa säsong. Jag kände när jag var uppe där att jag hängde med och presterade bra. Jag bevisade för mig själv att jag kan spela där uppe.
Hur skönt var det?
- Det är klart att det är skönt. De två första matcherna i november gick inte så jättebra, men det var en bra erfarenhet i slutändan. När jag kom tillbaka och fick göra två nya matcher i februari, mars fick jag kliva in och spela bra. Det var nyttigt för självförtroendet.
Roligaste minnet från året?
- Sportsligt sett så var det självklart att få hålla nollan och få första vinsten i NHL. Utanför isen då?
- Vet inte, svårt att säga nu när man är kvar här. Innan man har fått distans till det då.
På tal om att du har nära in till Manhattan. Du springer inte på prinsessan Madeleine något?- Jag såg faktiskt henne när jag flög hit en gång. Hon var på samma plan som mig då, men det är enda mötet, säger Nilsson och skrattar.