När man blickar ut över snötäcket så glimmar det och gnistrar från iskristallerna. Det är som om någon har strött ut diamanter och pärlor. Ja, det är faktiskt så det ser ut när man låter blicken färdas över Solbergs omgivningar.
När man blickar ut över snötäcket så glimmar det och gnistrar från iskristallerna. Det är som om någon har strött ut diamanter och pärlor över Solbergs omgivningar.
Utanför en hage arbetar Sophie Schlaüven, 29. I Solberg finns bland annat en liten flock tamrenar som används till dragrenar.
– Den är tre år och behöver lära sig det här nya livet. Varje dag går vi runt med den under två timmar bara för att den ska bli trygg med människor. Det går faktiskt riktigt bra, säger Sophie Schlaüven.
29-åriga Sophie Schlaüven säger att hon får lära sig nya saker hela tiden.
Solberg ligger cirka två mil från Nattavaara och där finns endast ett gårdsställe. I mer än 20 år har turister från tysktalande länder besökt den lilla vildmarksbyn. Och 29-åriga Sophie Schlaüven är en tre anställda som nu arbetar där.
– Jag fick ett tips. Jag har varit i Skandinavien tidigare men att jag är här och arbetar är mer en tillfällighet. Om någon hade sagt till mig att jag skulle träna renar i norra Sverige så hade jag ju bara garvat, säger hon.
– Och att göra det just i Solberg mitt i ingenstans, inflikar Ruth Dass.
Sedan skrattar alla gott tillsammans.
– Men jag älskar det här. Och jag har vuxit upp på en liten gård med djur. Min pappa är veterinär så djuren har alltid varit en del av min uppväxt, säger Sophie.
25-åriga Melanie Satzke kommer från en plats i Tyskland nära den österrikiska gränsen. Som volontär arbetar hon för mat och husrum men målsättningen är att hitta ett mer permanent jobb.
I februari kom också beskedet att 837 hektar runt skog blir naturreservat. Kampen att få skogen skyddad har pågått i hela 25 år.
– Den här arean är skyddad. Och det här sättet att leva blir därmed också skyddat. Det finns så mycket som förstörs just nu. Krig, skogar, städer och natur. Därför behöver vi verkligen bevara så mycket som vi bara kan för det här är så värdefullt för oss människor. Nu vet vi att vi kan återvända hit och att människor kommer att kunna göra så också i framtiden, säger Ruth Dass.
– Det är ett drömland. Som nu får bestå. Och jag älskar att det är helt tyst. Här kan du höra ditt hjärta slå, inflikar Sophie Schlaüven.
Ruth Dass och hennes man har tre vuxna barn tillsammans som alla bor hemma i Tyskland. De arbetar nu tillsammans med att ta hand om gårdens gäster.
I Solberg är det långt till närmaste granne.
– Vi har ju gjort resor i Skandinavien på vår semester och vi har alltid sagt att en dag ska vi åka dit och bosätta oss. Och så en dag såg vi ett inslag i tysk tv och vi blev nyfikna, säger hon.
Och på den vägen är det. De har sålt sitt hus i norra delen av Tyskland. De bor nu året runt i Solberg sedan 2018 och mycket för att de kommer att köpa hus och bosätta sig i närheten.
– Så är tanken, säger hon.
Men det är glest mellan kåkarna. Den närmaste bofasta grannen söderut heter Torsten Semberg och finns i dag tre mil bort i byn Vuoddas. Och till Nattavaara är det två mil.
– Men vi letar. Vår dotter brukar säga när det här kommer på tal att hon har vetat om att hennes föräldrar är lite smågalna, säger Ruth Dass lättsamt.
Nu är det klart att 837 hektar skog kommer att ingå i det nya naturresevatet i Solberg.
Hon får frågan om hon håller med och ler samtidigt som hon svarar:
– Kanske är det mer galenskap att stanna kvar i ett arbete på en och samma plats när man inte tycker om det. Så frågan är vad som är mest galet.
Sophie Schlaüven säger att hon får lära sig nya saker hela tiden. Och hon svarar blixtsnabbt på frågan om det inte blir tråkigt att bo på en så extremt liten plats som Solberg.
– Det blir aldrig tråkigt. Nej, aldrig. Jag känner mig i stället fri. Det är en form av frihet att inte alltid gå med mobiltelefonen i handen, säger hon.
Ruth Dass, Melanie Satzke och Sophie Schlaüven kommer alla från olika platser i Tyskland. Nu arbetar de med turistverksamheten samtidigt som de får uppleva den norrbottniska naturen.
Sedan ansluter också 25-åriga Melanie Satzke. Hon kommer från en plats i Tyskland nära den österrikiska gränsen och hon arbetar som volontär. Hon hoppas att kunna få en anställning i Jokkmokk så att hon också kan tjäna pengar på sikt.
Hemma i Tyskland engagerade hon sig bland annat för att rädda en del våtmarker. Men hon konstaterar att väldigt mycket av naturen i hemlandet redan är förstörd.
– När jag kom hit var jag både glad och ledsen. Det var sorgligt för jag blev påmind om allt där hemma som inte längre finns kvar. Jag kämpade för att bevara det lilla som fanns kvar. Att få komma hit och uppleva det här är fortfarande omtumlande. Det väcker många känslor, säger hon.
Området runt polcirkeln bjuder på ett härligt vinterlandskap,.
Sedan fortsätter hon:
– Samtidigt så vet jag att mycket förstörs här även här. Det är vemodigt och väldigt ledsamt att se. Naturen här är unik. Därför känns det givetvis väldigt bra att veta att i alla fall skogen runt Solberg blir kvar i och med att den nu blir naturreservat.