Nattavaara stations äldsta in vånare berättar om flydda tider
Äldsta invånaren i byn Nattavaara station är Elin Niemi. Hon minns när byn hade 600 invånare, två sågverk, betongfabrik, kaféer och tre affärer.- Det var ruschigt i byn på den tiden, säger hon.
Bakom vita frostiga grenar gömmer sig Elin Niemis hus i Nattavaara station.
Foto: Marie Ridderström
Spanska sjukan
- Jag har inte några nära anhöriga i byn längre och det är tråkigt att inte kunna röra sig, säger Elin Niemi som med kristallklart minne, berättar om flydda tider.
- Min far dog i Spanska sjukan. Tre månader senare föddes jag. Mor fick ett strävsamt liv, ensam med tre barn. På den tiden fanns ingen hjälp att få, säger hon.
Hon är född i Urtimjaur. Huset i Nattavaara station byggdes år 1928 och renoverades 1955. Hon blev hembyn trogen.
Barnrik by
- Förr var det livaktigt här. Här fanns två sågverk och tre affärer, Sahlin och Lundman, HV Sahlberg och Konsum. Jag arbetade på Konsum och minns att vi hade sill i tunnor, sockertoppar och betjäning över disk. Vi sålde hö och havre till hästarna. Under de tunga krigsåren hade vi ransoneringskuponger, säger hon.
Byn var barnrik, med skola och arbetsstuga. Vägverket hade kontor i byn, med 20-talet anställda. Här fanns timmerterminal, två kaféer, skomakeri, bagerier, åkerier och betongfabrik. Det var dans i Folkets hus och på dansbanan. Männen jobbade i skogen åt SCA och Domänverket.
- I bland har jag längtat bort, Nattavaara är en kallhåla, men för det mesta har jag trivts i byn. Det är inte så lätt att bli gammal. Under mina ensamma timmar tänker jag på det som var, minnena lever, säger Elin Niemi.
Så jobbar vi med nyheter