Annika Stävenborg, 41, jobbade sex år inom polisen i Norrbotten.
Sedan återvände hon till sitt tidigare yrke som socionom.
Tillsammans med styrelseordföranden Robert Winneborn, 41, har de byggt upp Balans Behandling AB under tre år som har lika många ben att stå på – Balans kunskap, Balans familjehemsvård och Balans behandlingshem.
2016 omsatte Balans Behandling AB 35,279 miljoner kronor netto, hade 36 anställda och tillgångar på 9,172 miljoner kronor.
Strax innan årsskiftet 2017 köpte de Rosfors Herrgård av makarna Linda-Marie och Roger Kyrö för 4,2 miljoner kronor.
Linda-Marie är i dag lärare på Hotell- och restaurangprogrammet i Luleå och Roger Kyrö blir ny assisterande tränare i Luleå Hockeys herrlag.
När Norrbottens Affärer når vd:n Annika Stävenborg under tisdagen är det första dagen som personalen är på plats. Tanken var att verksamheten skulle dra igång i Rosfors i februari, men tillstånden från Ivo (inspektionen för vård och omsorg) har dragit ut på tiden.
– Nu har vi tillståndet i hand och personal på plats. Vi har ett tillstånd på tolv platser för ett HVB-hem i Rosfors i åldrarna 14–17 år, men allt beror på stämningen hur många platser vi fyller, säger Stävenborg.
Vilka hjälper ni?
– Det handlar om barn och ungdomar som av olika anledningar inte kan bo hemma och behöver hjälp av skydd och trygghet. De får behandling och rehabilitering hos oss.
Är det ensamkommande flyktingbarn?
– Det är kommunerna som bedömer behovet, etnicitet spelar inte någon roll för oss. De har en problematik som de behöver ha hjälp med.
Är det olika kön?
– Vi har ett tillstånd för pojkar och flickor, men det är en matchningsfråga. Många gånger är det pojkar som har ett mer synligt beteende.
Var kommer ungdomarna ifrån?
– Hela Sverige. Familjehemsvården håller vi i Norrbotten och Västerbotten för att de ska ha nära till sina familjer, men institutionsvården är det bra att ha distans för att bryta ett umgänge med kompisar eller liknande, säger Stävenborg.
Hur finansierar ni verksamheten?
– Vi är på uppdrag av kommunerna. Inledningsvis fick vi ta risker, vända på kronorna och jobba för att få förtroendet igen från kommunerna. Vi har båda jobbat länge inom den sociala sektorn och jag har 20 års erfarenhet.
– Vi skulle egentligen kunna gå på uppdrag för kriminalvård och landsting, men med kommunerna är det fullt tillräckligt. Vi vill ha små enheter och jobba nära barn och familj. Vi kan inte växa för snabbt och för stort.
Vilken nytta kan du dra av polisyrket?
– Det finns stora likheter i arbetet. Vi jobbar sociala frågor, men med olika ingångar.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Jag och Robert har från start jobbat som familjehemshandlare och behandlare och gör det vissa timmar även i dag för att hålla oss nära verksamheten. Ha nära kontakt med barnet, ursprungsfamilj och socialtjänsten. När barnet mår dåligt eller kriser uppstår av olika sätt ska vi finna där. Beteenden som måste hantera. Missbruk och kriminalitet. Allt handlar om att förebygga.
Har ni nolltolerans på boenden?
– På ett HVB-hem lever ungdomarna tillsammans som är där och vi behöver skydda dem. Det är noll tolerans mot droger och alkohol, vi har regler hur de ska bemöta varandra och underlätta att leva tillsammans.