– Jo det är bra. Eller jag är lite trött, jag hade en rätt dålig natt om jag ska vara helt ärlig. Det är lite ovant att sova i bussen, även om man gjort det i snart tre månader i streck. Vissa nätter är det skitsvårt. Jag är ganska bredaxlad och 195 och de här sängarna är ju 190 lång ... och 70 bred, så det är ju... hehe.
Hur är det då, rockstjärnelivet?– Det är ett fantastiskt liv, det är verkligen otroligt roligt. Det är ett äventyr, en upplevelse utan dess like. Men får se världen, träffa nytt spännande folk, man får stå på scenen och spela musik varje kväll nästan. Det tråkiga är att man inte får vara hemma så mycket, man får inte träffa familjen eller vänner på väldigt länge.
Bor du i Boden?– Boden är min fasta punkt, morsan tar hand om posten. Men i och med att vi har så korta uppehåll mellan turnéerna sa jag upp min lägenhet och bara stack ut. När jag är hemma hälsar jag på föräldrarna, syskonen och polare och så.
Hur har tiden sedan du började i augusti sett ut?– Den har varit fruktansvärt intensiv. När jag gick med 20 augusti började vi med två gig i Polen, ett i Israel, sedan hem fem dagar och då tömde jag lägenheten och sa upp och löste allt. Sen efter det två månader i USA, hem i ett par dagar, sen en månad i Ryssland, hem två veckor för julledighet och sen direkt den fjärde januari åkte jag iväg och började den här Europaturnén. Efter sista giget i Luleå har vi två veckor ledigt innan det blir USA igen i en månad.
Det låter ganska slitsamt, hur orkar ni med det? Blir det mycket fest eller är ni noga med mat, sömn och tränining?– Några av oss kan väl gilla att ta en eller två bärs på kvällen något mer än så blir det inte. Man orkar inte. Vi har egen cateringfirma med oss och de ser till att allt finns, kyckling, fisk, kött, potatis, pasta, olika sallader, varje dag. Vi har personlig tränare med oss och ibland gör vi olika aktiviteter. Härom dagen var vi i Sandviken och då körde vi spinning, Sabatonspinning, och överrastade gymbesökarna och de vart väldigt glada.
Tjänar du bra då?– Ja, jag tjänar tillräckligt bra för att kunna leva på det här och betala räkningar och faktiskt ha kvar pengar i slutet av månaden. Och det känns riktigt bra faktiskt.
Ni har ju varit ut på riktigt stora arenor i Europa, hur känns det att spela för så mycket folk?– Det känns helt otroligt, det är sjukt alltså. Det största giget hittills, i Prag med 12 500 personer och slutsåld arena, det var ju helt fantastiskt. Man såg folk med Sabatontröjor och visste att de är här för att se oss, det är en otrolig känsla. Och speciellt när man blir presenterad; "Här är vår nya gitarrist, Tommy Johansson!" och publiken jublar och applåderar. Det är en fantastisk känsla verkligen, det är en av grejerna som får en att fortsätta trots de tråkiga bitarna.
Men förresten, är det inte svårt att spela och headbanga samtidigt?– Ja. Det är det faktiskt. Beroende på vad man spelar så klart. Jag brukar oftast göra det på ställen där det är mindre att spela för då är det lättare. Men på en del grejer är det ju svårt så man måste headbanga precis i takt, annars kan man bli förvirrad och spela fel. Så det har man fått träna mycket på faktiskt.
Vilken är den vanligaste fördomen du brukar möta som hårdrockare?– Den vanligaste fördomen är att alla dricker öl, alltid. Ibland när man träffat folk, nån promotor eller arrangör, beställer de in två öl var till alla till middagen. Och vi bara: "ja, men vi har ju gig ikväll, vi kan ju inte dricka öl" och då blir de alltid förvånade.
Hur känns det att spela på hemmaplan?– Det giget jag har sett mest fram emot under hela den här turnén är i Luleå. Det kommer bli så fantastiskt roligt, det kommer bli en så minnesvärd kväll. Jag är oerhört exalterad och taggad inför den spelningen. Man kommer ju känna halva arenan.