Behöver man något när man befinner sig i byn Muodoslompolo, 1,3 mil från finska gränsen, så är det Susanns Lanthandel man ska besöka.
Hon har nämligen en bränslestation, matvaror, tidningar, kassagiro och är apoteks– , post– och bussgodsombud, samt systembolagsombud.
Susann Svennemyr är inne på sitt femte år med lanthandeln, och hon har varit bofast i byn lika länge.
– Jag är söder ifrån, norr om Stockholm, och flyttade hit för fem år sedan. Då var det en byaförening som hade affären som skulle lägga ned. Jag hade byggt ett hus och flyttat hit och tänkte att jag måste ha ett jobb. Jag sökte till Kaunisvaaragruvan som precis startat upp och hade väl ingen direkt lycka med det. Så då kom det här med handeln upp. Det är promenadavstånd från där jag bor så jag bestämde mig för att hoppa på det, berättar hon.
Hur trivs du med livet i byn?– Jättebra! Jag är präglad av det här livet eftersom att jag har varit i trakterna som barn. Jag gillar naturliv, vintern och åka skidor. Sådana typer av aktiviteter.
Har du några anställda?– Jag har en som hjälper mig på deltid. Hon jobbar på timmar och har själv ett eget företag.
Vad tror du skillnaden är på att driva verksamhet i byn kontra stan?– Det är omsättningen. Försäljningen är ju väldigt varierande. Samtidigt är det svårt att få det att gå runt om man vill investera med egna pengar. Där har jag fått hjälp av länsstyrelsen. Som med bränslestationen som kostade många hundratusen. Jag fick rådet att inte investera i det själv eftersom att bränslet inte ger något mer än service.
Vad betyder din handel för byborna?– Det verkar positivt i alla fall och de tycker att det är bra. Det bor mest gamla människor och pensionärer här, men många återvändare kommer tillbaka. Sedan vi flyttade hit för fem år sedan är det samma antal människor som bor här. Det flyttar hit såna som har jobbat färdigt och går i pension och flyttar tillbaka, säger Susann Svennemyr.