Hans arbetsledare kallade in honom till arbetet på kvällen då Nordkalk behövde hjälp med ugnen.
19-åringen skyndade sig dit. Då hade ugnen stått och svalnat i ett dygn, men det glödde fortfarande i kalken.
- Tre firmor var inhyrda, vad jag vet. Själv var jag anställd av Empower.
På plats kunde han och de andra konstatera att en kalkklump fastnat tvärs över ungen.
- Det kom flera småpuffar. Efter cirka fyra timmar skedde en ångexplosion.
Frätande kalk
Ut strömmade skållhet ånga och frätande kalk.
- Vi var fem som stod där då, alla började springa. Tre hann undan, säger han och försöker beskriva hur det kändes.
Då han andats in mycket kalk försökte han skydda sig med tröjan.
- Jag försökte vifta bort värmen, var beredd att göra vad som helst. Det bubblade under huden som lossnade.
Till slut lade han sig ned, då det kändes som att han lika väl kunde dö.
För att försöka rädda synen sprutades hans ögon med vatten. Sedan var det dags för duscharna.
Då många slet i honom kände han adrenalinet pumpa.
- Jag ville bara springa bort från stället. Jag trodde det var slut.
Väl i ambulansen fick han mängder av smärtstillande medel. På sjukhuset konstaterades 35-procentiga brännskador.
I Uppsala, dit han och den andre svårt skadade fördes, hade dessa ökat till 55-procent. Kalk slutar inte fräta förrän den är helt borta.
Sörjer kamraten
- Jag har inte fingrar, Johan har inte livet, säger han och sörjer arbetskamraten vars liv inte gick att rädda.
Ilskan mot Nordkalk har inte avtagit efter olyckan, snarare ökat.
Gustaf Seppelin Solli är övertygad om att företaget, i kampen för att tjäna pengar, använde sig av en icke tidigare använd metod. Ett arbete som enligt expertis skulle ta två veckor skulle göras på 48 timmar.
Redan tidigare på dagen brännskadades en person.
- Varför drog man inte i bromsarna då? Redan då borde man ha stoppat upp och utrett, om än det var en mindre olycka.
19-åringen frågar sig varför man inte ringde ugnstillverkaren i Schweiz för att lösa problemet.
- Det hade man kunnat kolla upp på 15 minuter.
I stället lyssnade man på konsulten...
I Uppsala blev det totalt tolv veckor, varav han låg nedsövd i sex. Sedan var det dags för bland annat omfattande hudtransplantationer.
Det var länge oklart om han skulle kunna prata igen, då han hade drabbats av frätskador i mun och svalg. Lika ovisst var det om han någonsin skulle kunna äta normalt igen.
Nu handlar det om bland annat om rehabträning, varje dag.
Trivdes på jobbet
- Jag kan knappt gå. Jag har inga fingrar och ser knappt något. Jag kan inte jobba längre med det jag gjort, säger han och tillägger att han tjänade och trivdes bra.
- Jag hade kul på jobbet. Nu kan jag inte gå tillbaka för jag kan inte använda händerna. Jag blir mer och mer förbannad när jag tänker på Nordkalk överhuvudtaget. Bara för att tjäna pengar fick produktionen fortgå.
Flickvännen Pernilla Lövgren, 18, berättar om den svåra tiden i Uppsala. Om ovissheten.
- De var inte säker på att han skulle fixa det, säger hon och berättar att det kändes svårt att inte få röra vid pojkvännen. Det enda som inte var bandagerat var tårna, som hon kunde massera.
- Det kändes ändå tryggt. De visste verkligen vad de höll på med, säger hon och berättar att man nyligen flyttat ihop när olyckan hände. Att de nu varit tillsammans i snart tre och ett halvt år.
Han inflikar:
- Vi fick fira treårsdagen på intensiven.
För att orka med smärtan, som än i dag gör sig påmind, äter han ungefär 25 tabletter per dag. Dessutom äter han antibiotika och lugnande medel.
- Han behöver det för att orka med, säger Pernilla Lövgren, som framför allt hoppas att inte fler ska behöva drabbas av liknande olyckor.
Ser bara konturer
Förutom att han bara ser konturer så har brännskadan förändrat livet på andra sätt. I sommar måste han bära heltäckande kläder.
- I två år måste jag hålla huden borta från direkt solljus, säger han och tillägger att han inte tål starkt ljus. Därför blir det inte heller något tv-tittande.
- Vi lyssnar på tv och ljudböcker och så kommer många och hälsar på, säger hon.
Rehabträningen har gjort att han i dag kan gå cirka 200 meter. Flickvännen berömmer honom för framstegen, medan han tycker att det går för sakta framåt.
Om drygt två veckor är det dags för 20-årsfirande.
- Vi ska försöka göra det så bra som möjligt, men det blir nog inte som han hade tänkt dig, säger Pernilla Lövgren, som berömmer hans kämpaglöd som gjort att han fortfarande är i livet.
Hon försöker stötta honom i vardagen i försöken att leva ett normalt liv. Hon är också glad åt att kunna röra i pojkvännen igen.
- Att han klarat sig är ett mirakel.