Han glömmer aldrig onsdagen den 31 mars i år, då han väcktes av det chockerande beskedet att lokalen som han och en kompanjon hyrde ut som vinterförvaring för 160-200 husvagnar och husbilar brann. 13 enheter från olika räddningstjänster var på plats – trots det gick mångmiljonvärden upp i rök. Idag återstår i stort sett bara ett sotigt betong- och stålskelett. Utanför ligger en förvriden balk.
– Jag har faktiskt bara varit hit två eller tre gånger efter branden – och då har jag snabbt velat härifrån, säger Hans Rönnlund och ser ut över brandplatsen.
Samtidigt är allt betydligt ljusare idag än den där ödesdigra morgonen. Inte minst eftersom många frågetecken har kunnat rätas ut. Hans berättar att han redan dagen efter branden ordnade ett möte med samtliga kunders försäkringsbolag för att deras ärenden skulle behandlas snabbt – vilket också gjordes:
– Efter tre veckor var 90 procent av ärendena reglerade och utbetalda. Så på det viset ordnade det sig bra.
Däremot är det ännu inte klart om Hans egen försäkring täcker brandsaneringen, vilken sannolikt innebär mångmiljonkostnader:
– Men det hänger på mig. Jag har helt enkelt inte tagit tag i det. Men nu har en försäkringsmäklare lejts in. Så nu ska det redas ut. Så klart är det ju en stor oro. Ingen vill väl lämna ett sådant här monument efter sig, säger Hans Rönnlund och suckar.
Betydligt mer positivt är att den planerade utbyggnaden av hans egen verksamhet, en verkstad som bland annat erbjuder service av de fordon som vinterförvaras, blir av. Vilket var högst osäkert direkt efter branden:
– Men vi ska göra det. Det är bara lagt på is ett tag.
Fortfarande hyrs också ett 100-tal husvagns- och husbilsplatser ut.
Märks det om kunderna har kvar förtroendet?
– Ja, det gör det, och det är jäkligt skönt. För många drabbades ju hårt.
Orsaken till branden har inte gått att klarlägga eftersom elden förstörde alla ledtrådar.
Vilket är ditt eget starkaste minne från den där dagen?
– Det var när jag kom till Bondersbyn på morgonen och såg rökpelaren. Då visste jag att ”det här går inte att göra något åt”.
Kan du se om nåt positivt kommit ur det?
Hans svarar först nej. Lite skämtsamt säger han sedan:
–Det ska väl vara att jag har blivit känd. När jag ringde Bosch tyska fabrik efter branden visste de direkt att ”ah, just ja, det är ju du”.