Jag tittade mig i spegeln häromdagen och tyckte att jag såg ljusare ut än vanligt. Det här är ett vanligt fenomen hos mig. Jag känner mig ofta blek och jag vet faktiskt inte riktigt vem eller vad jag jämför med.
Jag frågade en av mina vänner som tittade på mig och lugnt sa:
- Nej, du ser ut som vanligt, eller kanske lite trött.
Inget som inte lite (eller mycket) rouge kan fixa, tänkte jag.
Jag var verkligen inte den som var först med att använda rouge. Men det blev som en drog vid första penseldraget. Vilket lyft! Vilken känsla! Vilket självförtroende! Jag skulle med stolthet kunna bära titeln "Ni vet hon med så mycket rouge".
I mitt jobb som makeup-artist får jag ofta frågan vilken färg folk ska använda.
Snyggast tycker jag det är om man följer årstiderna:
Vintern - lite kallare rosa toner.
Våren - lite varmare aprikos ton.
Sommaren - varma naturliga och lite brända nyanser, bronzer och eventuellt lite skimmer.
Hösten - tillbaka till lite kallare toner, beroende på hur mycket färg som finns kvar efter sommaren.
Senhösten - rostiga, röda toner igen.
Att sminka sig i en lite djupare färg än sin egen hudton blir jättesnyggt. Det både syns och blir sådär naturligt. Annars är ett gammalt trick att matcha kinder och läppar. Det gör att du ser mindre sminkad ut och att ansiktet ser sådär härligt friskt ut.
Men egentligen är det inte färgen som är det svåraste, utan hur man ska lägga rouget utan att det ska se ut som en krigsmålning. Så håll till godo. Här intill kommer några tips.