Klockan åtta bränner vi iväg.
Vi ska avverka sträckan Luleå – Lannavaara. Nunnorna i denna lappländska by är vårt mål. Vi har bestämt möte vid tvåtiden på eftermiddagen.
Det går bra. Vägen är bar. Det är soligt och fint. Rätt vad det är kommer vi in i ett område av fjäderlätt snöfall. Solen har gått i moln. Men det lättar snabbt och blir fint igen.
E 10-baren i Lansjärv erbjuder delikata nygräddade wienerbröd till kaffet.
Nästa stopp blir i Svappavaara, för lunch i restaurang Gruvköket. Fina fisken!
Fjällandskapet blir tydligare och tydligare. Björkarna kortare och knotigare. Snömängden tilltar.
När vi har kommit nästan halvvägs mellan Vittangi och Lannavaara säger fotografen och chauffören Kurt Engström plötsligt: "Vad f-n är det som händer? Den slutar dra."
Motorn har slutat dra. Den har lagt av.
Efter en stund vrider chaffisen om nyckeln igen. Då bolmar tjock vitblå rök från avgasröret. Jag tänker på målet för vår färd och den vita rök som ska bolma upp ur skorstenen i Sixtinska kapellet i Rom när en ny påve har valts i den Katolska kyrkan. Om erforderlig majoritet inte har uppnåtts för valet ska det bolma ut svart rök ur skorstenen. Röken som jag ser skulle indikera att världen fått en ny påve. Nu bolmar den från vår firmabil och indikerar att villkoren för vår reportageresa har blivit mycket problematiska. Vi skjuter in Mazdan på en parkeringsficka. Där står vi – mitt i vildmarken.
Vad göra?
Ett samtal till Laaksonens taxi i Vittangi ger vid handen att alla bilar är upptagna men inom en timme ska det komma förbi en förbeställd taxi som kan plocka upp även oss och ta oss till Lannavaara. Vad gäller hyrbilar så finns närmaste biluthyrare i Karesuando. Ett samtal dit berättar att det skulle stå NSD väldigt dyrt att hyra en bil där och köra den till Luleå. "Då måste vi ju komma dit och hämta hem den", säger mannen i andra änden av telefonlinjen. Affären skulle börja med en framkörning av hyrbilen från Karesuando till oss i "Lanna". Samma skulle förstås gälla om vi körde bilen till Kiruna, om än inte slutnotan skulle bli tillnärmelsevis så dyr som till Luleå.
Vi väljer taxispåret. Inom en timme blir vi upplockade av den justaste taxichaffis som jag någonsin stött på som levererar oss ända fram till dörren hos "nunnorna på berget" i Lannavaara. Han erbjuder sig att påföljande morgon plocka upp oss vid Kristallen där vi har bokat rum för natten och skjutsa oss till närmaste busshållplats för vidare färd mot Kiruna. Så får det bli. Vi avbokar reportaget som vi skulle ha gjort i Pajala och påbörjar istället klockan tio över sju resan tillbaka till tidningshuset i Luleå. Vid halv tio är vi framme i Kiruna. Jag undrar om någon har lagt sten i min bag där vi stretar från busstationen och uppför backarna till centrum. Tåget går 13.58 från den provisoriska järnvägsstationen. För att komma dit ska vi knalla en bra bit efter vägen mot Narvik – och någon trottoar finns inte får vi veta. Vi får också veta att Safari är stället vi ska gå på om vi vill ha riktigt gott "hembakt" fika. Och visst är både kaffet och apelsincrispen god och lokalen i det gamla trähuset mysig.
Fotografen parkerar i biblioteket medan jag bara måste kolla in några spännande butiker.
Efter en läcker kycklingpaj på Safari (systerrörelse till fiket?) i gallerian i centrum börjar vi streta mot järnvägsstationen – tror vi i alla fall. Fotografen ringer för säkerhets skull NSD:s eminente lokalredaktör Simon Eliasson får att höra om vi går åt rätt håll. Han uppfattar omedelbart situationen och säger att han är hos oss inom några minuter. Vissa människor är bättre än andra på att uppfatta den egentliga frågan – bakom den som blir uttalad.
Simon kommer. Han skjutsar oss till tåget – och vi inser hur lååååång väg vi skulle ha fått knata om han inte hade gjort det.
"Tänk på japanerna som kommer och ska ta sig till stan och tillbaka!", säger Simon.
Snart susar vi fram efter Malmbanan. Det karga, snöiga landskapet i flödande sol är oändligt vackert. Tågkaffet är gott. Räven som raskar över snötäcket är så fin.
18.08 är vi framme i Luleå.
Vi har ägnat hela dagen åt att ta oss fram.
Bilen som skar i vildmarken och skulle bärgas tillbaka till Luleå har sannolikt hunnit fram en stund före oss.
Slutet gott. Allting gott.
Nunnorna kunde vi bärga själva. Resultatet ser ni här bredvid. Läs om två människor som valt en mycket speciell livsväg. De har gett sina liv till Gud.