PLO-kämpen har blivit kommunpolitiker i Piteå
Från Beirut till Piteälven är steget långt. Mohammad Jawad tog det. Han flyttade till sin kärlek karina Sundkvist som han hade mött i Moskva.- Jag hade aldrig tänkt frytta från PLO och Beirut. Karina skulle flytta till mig.
Foto:
- Ta hand om dig själv. Ring om det är något, säger Mohamad och klappar om sin son.
Sedan sätter sig Mohamad Jawad ner och berättar sitt livs historia: Han föddes 1948 när modern tillsammans med hans tre äldre syskon var på flykt söderut från byn Sawafir i Palestina och har sedan levt på flykt hela livet. Han tillbringade sin ungdom i Gaza i ett läger uppbyggt av FN.
- Först bodde vi i tält. Sedan i hus av sandsten. Det var 16 hus och varje familj hade två rum. En bit bort från husen fanns en enda toalett för kvinnor och en för män och en enda vattenkran som var öppen mellan klockan 11 och 16.
Han gick grundskolan och gymnasiet i lägret och 1966 började han på universitetet i Kairo - Gaza hörde till Egypten då. När skolåret var slut och han återvände till Gaza bröt kriget ut.
- Då hade jag redan upplevt Suez-kriget som började 1956 när jag var åtta år gammal. Jag kommer i håg hur jag sprang med pappa och mina syskon till FN-förrådet där de delade ut lite mjöl, ris och linser. Det kom israeliska pansarvagnar och började skjuta. Vi såg massor av döda. En gång hoppade jag ner från en bro för att söka skydd och samtidigt ramlade en död man ned från bron, säger han.
Palestinierna hade tvingats lämna sina hem utan att ta med sig något, inte ens kläder. Det under förevändningen att de skulle få återvända snart.
- Men vi fick aldrig återvända. Vi är fortfarande på flykt.
Livet i Gaza var mycket hårt. Landskapet var till hälften öken och det fanns inga jobb att få. Mohamad Jawad hyllar sin mamma som ensam lyckades hålla liv i hela familjen sedan pappan först suttit i israeliskt fängelse och sedan dött relativt ung.
- Mamma tvättade kläder åt beduiner mot lite mat. Hon åt inget själv under dagarna utan tog hem maten till familjen och så åt vi tillsammans.
När Mohamad Jawad på krångliga vägar lyckades återvända till universitetet i Kairo 1967 blev han kontaktad av det palestinska elevrådet och tillfrågad om han var intresserad av att vara med i Al Fatah - grunden till PLO. Uppropet löd "Vi ska befria Palestina!".
- Befriandet skulle gå fort. "Nästa månad gör vi det", var tanken. Men det är fortfarande inte gjort.
Mohamad Jawad anslöt sig och fick information och utbildning. 1968 blev han militär. Han gick en militär grundutbildning och sedan en speciell kommandoutbildning. Han deltog i striderna under Svarta september, var med vid Golanhöjderna och i flera operationer inne i Israel.
- Jag och min grupp var med och tog PLOs första fånge. Vi utlämnade sedan honom i utbyte mot en Al Fatah-kvinna som Israel hade tillfångatagit.
1974 utsågs han till militärt ansvarig för ett flyktingläger i Beirut. Där pågick under hela 70-talet inbördes strider mellan falangister och palestinier och staden bombades sönder. Mohamad Jawad skadade ryggen svårt under striderna och blev då politiker i stället för militär i PLO. Han slutförde också sina lärarstudier vid universitetet i Beirut.
- Som politiker träffade jag presidenter, ambassadörer och kändisar från nästan hela världen. Den amerikanska människorättsaktivisten och politikern Jesse Jackson, Olof Palme och Fidel Castro var några som jag mötte i mitt arbete. Olof Palme och Yassir Arafat hade hemliga diskussioner, berättar han och tillägger:
- När Arafat besökte Stockholm 1983 blev jag inbjuden och var med vid en middag på Grand Hotel.
Mohamad Jawad flyttade till Piteå 1982 - till Karina Sundkvist som han hade träffat i Moskva. Han var där för ett kulturutbyte inom PLO. Karina var där på ett stipendium från Vänskapsförbundet Sverige-Sovjet. De bodde i samma studentkorridor.
Det var Karina som skulle flytta till Beirut men när kriget utbröt fick det bli tvärtom.
- Jag hade aldrig tänkt flytta från PLO och Beirut. Det var antingen död eller befrielse som gällde.
Nu konstaterar Mohamad Jawad att kampen fortfarande pågår. Han lägger inte skulden för den 60 år långa konflikten på vare sig palestinierna eller judarna.
- Först var det Europa med Storbritannien i spetsen och nu är det USA som bär ansvaret för vår tragedi. Det är helt enkelt omvärlden som inte vill ha fred. USA upptäckte oljan i Mellanöstern 1962. Både det palestinska och det judiska folket vill ha fred.
Han var fylld av hopp när han kom till Sverige.
- Jag hade ju så mycket kunskap, säger han.
Men han har inte fått utnyttja sin kunskap. Hans dröm om att bli lärare har inte blivit sann och han har inte fått något journalistjobb trots att han har utbildat sig till journalist i Sverige.
Han fick ta jobb som diskare. När Piteå tog emot flyktingar blev han tillfrågad om att bli tolk. Sedan började han importera och sälja orientaliska varor. Han har också drivit restaurang.
Mohamad Jawad berättar historien om när han importerade 22 ton jasminris till Piteå: Han hade samlat ihop en massa människor som skulle bära riset nedför en spiraltrappa till hans butik men sändningen var försenad och när den väl kom så stod han utan bärhjälp. Han erbjöd då människorna som hölls utanför Systembolaget en flaska vodka och en slant vardera för att komma och rädda riset. Alla ställde upp och socialtjänstemän tackade Mohamad för att han hade visat Piteåborna att alla människor kunde göra en insats i samhället.
Nu är han kommunpolitiker för vänsterpartiet i Piteå - och sjukpensionär i sviterna efter det hårda livet som militär i PLO.
Han är ledamot i kommunfullmäktige, i kultur- och fritidsnämnden och ersättare i kommunstyrelsen. Hjärtefrågor är kultur och integration.
- Det går inte att tycka synd om invandrare. Behandla mig som människa - lika mycket värd som alla andra. Ställ krav på mig. Jag måste kunna ta ansvar för mig själv och vara självständig. Nu är det alltid svenskar som bjuder, både personligt och officiellt. Låt invandrarna arrangera och bjuda också. Vi ska byta saker med varandra.
Mohamad är ordförande i Vänskapsföreningen i Piteå. Den samlar invandrare. Två huvudmål är att människor från olika länder ska lära känna varandra och att missförstånd dem emellan ska undanröjas.
- De flesta invandrare som kommer till Piteå flyttar härifrån. Det krävs arbetstillfällen och att folk pratar samma språk för att de ska stanna, säger han.
Mohamad Jawad har barnen Ahmad, 32, och Ihab, 31, från ett tidigare äktenskap med en palestinsk kvinna. Både barnen och deras mor bor i Piteå.
- Det var Karinas idé att alla skulle flytta hit, säger Mohamad.
Mohamad och Karina har två barn - Olivia, 24, och Yonis, 23, som nu båda har flyttat hemifrån. Kvar i det varmbonade sommarhuset vid Piteälvens strand är bara Mohamad och Karina. De lever ett bra liv. Men Mohamad ger aldrig upp kravet på fred åt sitt folk.
- Jag har ingenting emot vare sig judar eller några andra. Men vi ska ha vår mark och vår rätt. Rätt ska vara rätt. Allting har tagits ifrån oss. Jag kräver rättvisa. Ta bort alla politiska intressen och låt palestinier och judar bo tillsammans, umgås och lära känna varandra. Folken vill ha fred med undantag av några fanatiker och terrorister på båda sidor, säger han.
Mohamad Jawad är utövande muslim.
- Jag har en relation med Gud. Att be är hälsobefrämjande - rörelse och en stunds lugn då jag får kontakt med anden. Att fasta under ramadan är en träning i att säga nej och ha tålamod - att låta bli att äta, dricka och röka från gryning till skymning. Annars röker jag två paket cigaretter om dagen, säger han.
Så jobbar vi med nyheter