Det är en strålande vacker vinterdag men kylan biter i kinderna. Tidigt på morgonen var det 29 grader kallt i byn. På Alice Lindblads gård står två bilar när vi från NSD kommer. Ritva och Tore Lassinantti har kommit från Pello med den ena. Kurt och Rasmus Rova har kommit med den andra. Förutom unga Rasmus så är det gänget som brukar komma så gott som varje dag.
Är morgontrött
Frukosttiden sträcker sig från klockan tio till klockan tolv. Alice är morgontrött och vill inte ha den tidigare än så.
- Kurt brukar sopa bron åt mig när han kommer och idag hade han rökt renstek med sig, säger Alice.
- Den har jag saltat och rökt själv, säger Kurt.
Jag frågar om frukostätarna delar på kostnaderna för maten men nej, det är Alice som bjuder.
- Hon är den som har mest pengar, säger Kurt med ett skratt.
Det visar sig att gästerna har med sig bidrag i form av just pålägg och annat ibland.
Dagens frukost består av bland annat kokta ägg, skinka, hamburgerkött, ost, gravad lax, rökt renstek, inlagd gurka, bröd, kaffe och lingondricka.
- Eftersom det skulle komma luleåbor så har vi tomat också. Vi brukar inte ha så mycket grönsaker annars, säger Alice och skrattar.
- Och vi har alla stigit upp klockan sex för att det skulle komma folk ända från Luleå, säger Kurt.
På bröllop i Tokyo
Som ny gäst märker man direkt att humorn flödar friskt på Alices frukostbjudningar.
Förutom inslaget av tomat har Rasmus anmodats att ta med sig sin gitarr med anledning av att NSD skulle komma. Han är musiker och uppträder ensam och i olika konstellationer i trakten.
- Jag spelar gitarr och sjunger, säger Rasmus.
Alice Lindblad är som hon säger ensamboende - hon bor ensam men har många vänner och känner sig inte ensam. Hennes man Sten Lindblad gick bort endast 58 år gammal då han drabbades av brusten aorta. De två sönerna Håkan och Thord bor i Tokyo respektive Västerås. Alice har varit på besök i Tokyo fem gånger. En av gångerna var det för att vara med på Håkans och japanska Hirokos bröllop. Alice berättar att hon till sin förskräckelse fick i uppgift att baka en tårta. Hon tycker sig inte vara någon mästerbagare.
- Men jag tänkte att jag är ju inte så noga och att det jag gör får lov att duga.
Hon beskriver arbetsförhållandena vid tårtbaket.
- Det var 40 grader varmt och 65-gradig luftfuktighet. Det var nästan olidligt och jag kunde inte förmå mig att baka någon tårta på fyra år efter bröllopstårtbaket. Jag blev illamående vid blotta tanken.
Språkförbistring och missförstånd
Alice beskriver språkförbistring och missförstånd som ibland har uppstått under hennes besök i Japan. Som den gången när hon skulle besöka en djurpark med Hirokos föräldrar.
- Pappan gav mig några kex. Jag tog en tugga av ett och blev förfärligt torr i munnen och smaken var allt annat än god. Men jag tänkte att jag måste äta det jag blivit bjuden på och tog en tugga till. Det "brann" i munnen och jag kunde knappt andas. Så såg jag Hirokos pappa mata djuren med kakorna. Det var djurfoder.
Alice berättar om en annan gång när hon var i Tokyo tillsammans med yngsta sonen Thord och hans fästmö Anneli.
- De hade berättat för sina vänner att de skulle till Tokyo och Hawaii. När vännerna kommenterade "o, vad romantiskt" så sa Anneli "fast svärmor ska med".
Faktum är att Alice är en så till den grad populär svärmor att Thord och Anneli har döpt sin dotter till Alice. De har en son också som heter Martin.
- Kurt är jämngammal med mina söner och har alltid varit som en son i huset, säger Alice och tittar uppskattande på sin granne.
Kan bli 15-20 personer
Ritva och Tore Lassinantti har egen nyckel till Alice hus och färdigbäddade sängar i ett av hennes sovrum.
- Mig har Alice adopterat. När hon reser bort så flyttar vi in här. Då är vi på semester från vårt hem i Pello, säger Ritva med ett stort leende.
Hon hyllar Alice för hennes gästfrihet och generositet.
- Om Tore och jag har gäster hemma så är det bara att ta med dem till Alice. Vi kan bli 15-20 personer till frukosten och hon är lika glad som om vi är fem som idag.
Alice påpekar att Ritva hjälper henne med frukosten och allt möjligt annat.
Sedan berättar Alice skrattande att sonen Håkan blev förvånad när han gav sig ut i världen och upptäckte att det inte var självklart överallt att kunna komma hem till någon som gäst och stanna en månad eller två.
- Han var ju van vid det hemifrån. Folk kan stanna här länge om de vill. Jag tycker om människor. Har man bara vänner så klarar man sig alltid, säger Alice.
Det sociala viktigast
Hon har arbetat som lärare under hela sitt yrkesverksamma liv. Innan pensioneringen tjänstgjorde hon länge på Pello skola.
- Jag reste väldigt mycket när jag hade slutat jobba. När jag ville ha en reskamrat kunde jag säga "följ med mig, jag betalar".
Nu är hon mätt på resande och håller sig mest hemmavid.
- Det sociala är viktigast och när jag går till livsmedelsaffären så kan det ta flera timmar eftersom jag träffar så många vänner och bekanta. Jag kan inte låta bli att prata med folk som jag möter. I Stockholm har jag ibland sagt "bli inte rädd för att jag börjar prata med dig, jag kommer från ett litet ställe där man måste ta till vara alla tillfällen att prata med andra".
Innan vi luleåbor lämnar frukostsällskapet så sjunger Rasmus Rova en finsk låt som heter "Ei tippa tapaa" och Lasse Tennanders "Rötter" till eget gitarrackompanjemang. Han gör det så fint och uttrycksfullt. Han har en bra och kraftfull röst.
Finska är språket
Blandningen av finskt och svenskt går igen i allt här på gränsen till Finland. Finska är språket under frukostmötena såvida inte någon som är "ummikko", det vill säga inte behärskar tornedalsfinska, är med.
Kurt Rova berättar att både han och hans fru arbetar i finska Pello. Han är arbetsledare på företaget Pelloplast. Hans fru Leena Lassila Rova, som är född och uppvuxen i Finland, arbetar som språklärare på gymnasiet i finska Pello
Rasmus Rova ska i sin tur snart bege sig till Finlands grannland Ryssland.
- Jag ska följa med kyrkan på en musikresa till Murmansk. Det ska bli spännande, säger han och lyfter sedan gitarren igen för att spela och sjunga den finska låten "Joutsen" på önskemål av frukostgästen Ritva Lassinantti.