"Det går inte att ha det bättre"

Termometern visar 28 minusgrader när vi kommer till avdelning Öjagruppen. Tio av de boende här sitter runt matbordet och äter chips och dricker cider. De testar olika sorters chips.
– Det har varit för kallt för uteaktiviteter ett tag nu. Det är en lämplig dag att prova chips. Jag har slagit på bastun så att vi ska kunna gå till ”må bra-rummet” också. Där tänder vi doftljus, sitter med tårna i varm sand, minns solresor vi gjort och drömmer oss bort, säger Linda Eriksson.
Fick en stroke
Henning Lundström, 84, och Marta Andersson, 83, har rest mycket och brukar bidra med reseberättelser i må bra-rummet.
– Vi har varit till Thailand fem gånger, till Sri Lanka fyra gånger, till Marocko som är som sagan Tusen och en natt och till många andra afrikanska stater. Men nu är det slutrest. För fem år sedan när vi höll på att packa för att resa till Egypten fick Marta en stroke, säger Henning.
Ute på Internet
Linda Eriksson visar ett fotografi på vilket hon och Märta Lundström, 90, sitter bredvid varandra på en parcykel och trampar sträckan ”Infjärden runt”.
– Märta tycker om att cykla och då får hon göra det. Vårt utvecklingsprojekt som vi fick pris för går ut på att våra boende ska få fortsätta med sina intressen här. Men vi hittar också på nya saker att göra. Henning och jag brukar till exempel vara ute på Internet och skicka mejl, säger Linda Eriksson.
Fin uppsats
Hon lyfter fram sin kollega, Carina Westerlund, som den stora idésprutan i Öjagruppen. Där finns också kollegan Gunvor Ahlin.
– Carina har en halv miljon idéer när det gäller att tillsammans med de gamla skapa livskvalitet. Det var Carina, Gunvor och jag som var på kvalitetsmässan i Göteborg och tog emot Götapriset. Gunvor skrev en väldigt fin uppsats om projektet som låg till grund för nomineringen. Vårt projekt var ett av 45 projekt som nominerades till priset – och så vann vi!
– Jag vill påpeka att priset är till alla i Öjagruppen – all personal och alla boende. Det är vi tillsammans som gör det vi gör.
Trevlig personal
När de gamla runt matbordet med chipsen och cidern får frågan hur det är att bo på avdelning Öjagruppen på Öjagården blir svaret enhälligt:
– Det går inte att ha det bättre, säger Henning och får medhåll av de andra.
– Personalen är hemskt trevlig, säger Sonja Granström, 94, och alla andra nickar instämmande.
Sonjas man Östen Granström, 84, säger:
– Det är bara mer palt och pannkaka som behövs.
Känslan kvar
Linda Eriksson påpekar att det går att åstadkomma bra livskvalitet med små medel.
– Det gäller att se möjligheterna istället för omöjligheterna. Den tid som går åt till att klaga över att man ingenting hinner räcker till många bra aktiviteter. Att gå runt muren här utanför med stavar tar bara två minuter.
– De gamla mår så bra av att vara aktiva. De kan snabbt glömma vad det var de gjorde men den positiva känslan sitter kvar länge, säger Linda Eriksson.
De boende och deras aktiviteter dokumenteras med digitalkamera. Bilderna sätts upp på en anslagstavla i samlingssalen på avdelningen. De gamla får också ett eget album att visa anhöriga och ha som stöd för minnet.
Respekterar alla
Det finns gamla i Öjagruppen som trivs bäst med att inte delta så mycket i aktiviteter utan ”bara vara”. Linda Eriksson påpekar vikten av att respektera det. Alla blir tillfrågade och får hjälp att hålla gamla intressen vid liv och prova på nya saker men den som inte vill behöver inte vara med.
– Sedan finns det de som tror att de inte kan, som är lite rädda för att prova på saker. Då lirkar vi och vips är personerna i fråga passionerade utövare av nya aktiviteter, säger Linda Eriksson.
Kerstin Anttila