Aulis ängar blev grönsaksland
Auli Andersson berättar att hennes en månad gamla dotter Sofia redan är en berest person.- Hon får följa med mig när jag får körningar, säger hon.Mor och dotter har just tagit förskolebarn i Juoksengi på utflykt till Pirttivaara i den minsta av bussarna i familjeföretaget.
Foto:
Hon kom till Sånga Säby folkhögskola utanför Stockholm för 18 år sedan. Där läste hon svenska och samhällskunskap tillsammans med många andra utlänningar.
- Jag kom via motsvarigheten till LRF, Lantbrukarnas riksförbund, i Estland. Efter folkhögskolan fick jag fortsätta på ett sommarjobb och sedan en skola inom jordbruket - allt via LRF. Efter ett år fick jag erbjudande om ett nytt sommarjobb och jag bad att få komma till Norrbotten. Det blev Luttus familjejordbruk i Soukolojärvi. Sedan började jag på trädgårdsskolan i Vojakkala, berättar hon.
Det var när hon gick skolan i Vojakkala som hon träffade Carl Gunnar Andersson från Mettäjärvi.
- Det var på marknadsdansen i Övertorneå vi möttes. Han körde buss och hade sett mig men jag hade inte sett honom tidigare, säger hon.
Snart var de ett par och flyttade ihop i en lägenhet i Övertorneå. Efter att de hade fått första barnet flyttade de till Carl Gunnars hemgård i Mettäjärvi. Där bor de sedan dess och Auli berättar att det går alldeles utmärkt att bo nära svärmor och svärfar.
- Det är en stor fördel. Vi har alltid haft nära till barnvakt och vi turas om att laga middag, säger hon.
När vi från NSD kommer på besök har svärmor Marta Andersson just åkt i väg för att hämta Victoria, 3, på förskolan i Juoksengi drygt två mil bort.
Auli och lilla Sofia är nyligen hemkomna efter en körning med den minsta bussen i familjeföretaget Carls Buss. Auli tog trafikkort för några år sedan. Till dess hade hon ägnat sig åt odling och försäljning av grönsaker och blommor. Hon förvandlade ängarna runt omkring gården till grönsaksland.
- Jag odlade alla kålsorter, morötter, rödbetor och annat. Nu håller ängarna på att växa igen.
Auli Andersson sålde grönsakerna via Övertorneå naturprodukter - det mesta gick till Luleå och Övertorneå.
- Men det var svårt att få någon kontinuitet och lönsamhet i försäljningen och av alla oss som odlade och sålde är det inte många kvar. På finska sidan är det en odlare som har börjat lägga in och mjölksyra grönsaker. Hon säljer i affärerna. Det är jätteroligt, säger hon.
Själv odlar Auli numera grönsaker till husbehov och säljer det som eventuellt blir över. Hon säljer också blomplantor på vårarna.
- Men det är bara de allra vanligaste sorterna, säger hon.
Svärmor Martas altan kantas av väldigt vackra blomsterarrangemang som Auli har färdigställt.
De senaste veckorna har lilla Sofia tagit mycket av tiden. Men när det behövs sticker Auli emellan med körningar. I hennes och maken Carl Gunnars företag finns sex stora och en liten buss. De kör själva och har tre anställda. Det handlar mest om linjetrafik och skoltransporter men också om att ta gäster till Tornedalen.
- Vi kör bland annat folk till slalombacken i Pullinki och till gamla hälsohemmet i Svanstein. Nästa vecka ska vi hämta folk från Lofoten, säger hon.
Hon berättar att också dottern Victoria har fått följa med på många körningar. Både hon och nu Sofia har trivts med att åka buss. Det har varit bekymmersfritt att ha dem med sig.
Aulis mamma har annars varit på besök i Mettäjärvi under en veckas tid sedan Sofia föddes.
- Det kändes skönt att ha henne här. Vi turas om att åka till varandra. I januari ska vi åka till Estland, säger hon.
Auli kommer från Sako några mil utanför Tallin. Stället är känt för sin ölfabrik.
- Att jämföra Sako och Mettäjärvi är att jämföra stad och land. Här finns ingen stress.
Auli Andersson jämför landskapet i Tornedalen med det estniska landskapet:
- Estland är platt. Här i Tornedalen finns härliga berg från vilka man ser så långt. En kusin som var här tyckte att vi bor som på en skidort.
Jag frågar till slut Auli om tornedalingar fortfarande besöker varandra spontant, utan att skicka ut eller vänta på inbjudningar. Hennes svar är lite tveksamt, men hon säger:
- Efter att mina senaste två barn föddes kom äldre kvinnor förbi med bröd, kakor, bakelser och tårtor. Det är ganska härligt.
Jobbet, barnen och hemarbetet tar all Auli Anderssons tid. Hon har lagt sitt stora fritidsintresse - vävning - på hyllan.
- Jag måste acceptera att dygnet bara har 24 timmar. Jag skulle vilja ha dubbelt så många, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter