Värdet av att människor berättar om sin sorg kan inte överskattas. Det betyder så oerhört mycket för andra drabbade. Och för oss som förskonats från riktiga katastrofer är det viktiga påminnelser om att vi har livet och varandra bara till låns. Vi lär oss att uppskatta varandra mer.
Just döden är fortfarande ett tabubelagt ämne. Trots att den, precis som Susanne Gabrielsson i dagens Mitt i livet säger, är lika naturlig som födelsen.
Susanne berättar om hur det är att plötsligt, mitt i livet och utan förvarning, mista sin livskamrat. Att denna livskamrat sedan slutar sina dagar flera tusen mil bort och att den som lämnats ensam kvar får företa sig den långa resan för att vid framkomsten se den älskade död gör det hela ännu mer gripande.
Susanne har skrivit mycket om det som hänt henne på sin Facebook och det har väckt ett jättestort intresse. Det har varit en form av terapi för henne att delge sina upplevelser och tankar. Läsarna har fått nyttig insyn i och kunskaper om sorgens natur. Sorgen ser förstås olika ut för olika personer men det finns många gemensamma nämnare och många faser som alla som drabbas ska passera.
Susanne påpekar hur viktigt det är att få ur sig sorgen, att det värsta är om den blir kvar i kroppen. Hon berättar att hon har gråtit så många tårar att Suorvadammen med allt sitt vatten ligger i lä. ”Jag vet allt om vattenfast mascara”, säger hon.
Dick Gabrielsson, som Susannes man hette, finns trots att han är borta ändå med Susanne och hennes familj. Hon berättar om många märkliga situationer. Som den gången när hon tillsammans med sin syster reste till Kreta och det hängde en galge med namnet Dick inskrivet på båda sidor i garderoben. Eller när hon och sexåriga barnbarnet Edvin lyssnade på en skiva med Dick (som en gång i tiden hade ett band med Peter LeMarc) sjungande ”You are the sunshine of my life” och den hakade upp sig vid orden ”I will always be with you”. Dessutom utbrast Edvin ”Dick är ju här!”.
I kontakter med ett medium har Susanne fått ”hälsningar” från sin Dick. ”Hon berättade att det kom två män till henne: En äldre man i hög position som talade sex–sju språk och bar ett metallföremål hängande i ett band runt halsen och en yngre man. Jag kände genast igen Dick och hans farfar som var Volvos grundare, fick en förtjänstmedalj och talade sju språk”.
Mediet berättade bland annat om Dicks syn på Susanne. Hon sade ”Han satte dig på piedestal. Tiden med dig var den bästa i hans liv”. Det där är precis samma ord som en av Dicks närmaste vänner hade sagt till Susanne efter dödsfallet. Av mediet fick Susanne också veta att allt var bra med Dick, förutom det att Susanne var så ledsen.
Det känns som att intresset för att komma i kontakt med andevärlden ökar. Tore Nordhamn, som Mitt i livet handlade om för två veckor sedan, hade gått en kurs hos det kända mediet Terry Evans och nu berättar Susanne Gabrielsson om sin kontakt med ett medium. Att jag på så kort tid träffat på två intresserade människor tyder på att det totala antalet är stort.
Hur som helst, följ denna Susannes uppmaning: Spara inte saker till sedan! Gör det ni vill göra nu! ”Sedan” kanske aldrig kommer.
Jag hittade den här texten på inernet:
”Morgondagen finns det inget löfte om så i dag vill jag tala om för mina vänner och min familj hur tacksam jag är för var och en av dem och hur lycklig jag är över att de är delar av mitt liv”.