Vilma saknar det sjudande livet från förr
I Ruokojärvi är livet så stilla att vi undrar om någon människa finns här överhuvudtaget. Men jo, Vilma och Ivar Ersson är hemma. Han ligger och vilar. Vilma berättar att han är sjuk. Jag undrar hur det då ska bli med reportaget. Det är förstås en bisak. Det viktiga är att Ivar blir frisk igen. Men: Ivar är snart uppe – fylld av berättarglädje. Det gamla paret uppskattar besök. Så fort Ivar får veta att det har kommit gäster så stiger han upp.
Byn Ruokojärvi sjöd en gång av liv. Familjerna var många och barnkullarna stora. De flesta brukade jorden, höll kor och andra djur och var närmast självförsörjande på mat. Vilma berättar om en tid när hon och Ivar förvandlade skog till odlingsbar jord och hade 20-30 djur av vilka 18 var mjölkkor. Hon slet med jordbruket och de nio barnen. Det rådde ekonomisk fattigdom men andlig rikedom. Vilma har aldrig trivts så bra med livet som då när hon hade fullt upp med arbete från tidig morgon till sen kväll.
Vilma berättar om hur Ivars bror som såg hennes arbete undrade varför hon så ofta tvättade kläder. Hon förklarade att familjemedlemmarna bara hade ett ombyte och att hon var tvungen att tvätta för varje byte.
Vilma saknar det sjudande livet från förr. Nu har byn tystnat. De unga har flyttat allt eftersom. Bara fyra gamla människor bor kvar. Plus Vilmas och Ivars son Jan-Ola och hans fru. När deras son som går i skola i Kalix kommer hem över helgerna stiger invånarantalet till sju.
När vi är färdiga med reportaget i Ruokojärvi kör vi mot Korpilombolo. Lunch på Tre Sågar hägrar. Vi är rejält hungriga. Väl framme möts vi av chockbeskedet: Restaurang Tre Sågar är nedlagd. Lokalen är tillbommad och öde. Kvinnan i en närliggande andrahandsaffär bekräftar nedläggningen. Hon berättar om en grillvagn som erbjuder mat några dagar i veckan. Fast inte idag. Inte på onsdagar. Hon tror att Ica-butiken kan ha färdiga mackor att köpa. Vi går in. Vi frågar mannen som visar sig vara den nya butiksägaren Tommy Gard. Han beklagar, han har inga mackor, men han har ett annat erbjudande:
”Följ med upp till vårt fikarum bara. Vi har nykokt kaffe, bröd och pålägg. Var så god!”
Tommy Gards fru i kassan nickar instämmande: Var så god!
Vi antar detta fantastiska, generösa tornedalserbjudande. Under mysigt samspråk med Tommy mumsar vi i oss var sin ciabatta med tjocka falukorvskivor på och gott kaffe till.
I bilen mot nästa reportage i Mettäjärvi konstaterar vi att det är sådana människor som makarna Gard som lyser upp tillvaron. Tack och tack!
Till Mettäjärvi återkommer vi i nästa Mitt i livet.
Så jobbar vi med nyheter