Nä. Det här var ju tråkigt.
Lite motsatt effekt mot Laleh under förra årets festival. Medan Laleh klev ur sin egen bubbla, gör Loreen inte ens ett försök att spräcka den. Nackdelen med den här typen av artister och musik, är att man sällan blir inbjuden att delta. Flummet stänger en liksom ute. Loreen är dock på många sätt storslagen. I bästa fall går det att bilda sin egen bubbla till denna vildmarksrave. Men mest blir det bara långtråkigt.
Det är som en förlossning som inte resulterar i något, som ett avbrutet klimax - eller för att använda filmens vokabulär – det blir aldrig någon upplösning. Jag saknar discot, även om det elektroniskt drömska är superfint. Det tar emot att säga det, men tyvärr lyfter det inte förrän hon plockar fram just detta i Euphoria och My heart is refusing me mot slutet.