Jag verkar på förhand ha fått en något felaktig bild av duon Lorentz & Sakarias.
Deras hiphop, som på radio låter platt (för att inte säga tokmesig), förvandlas live till en blytung vägg av beats och smått ambienta klanger.
Sakarias lägger släpiga verser och dansar runt i ett tätt moln av rök på scenen, och Lorentz’ röst dränks konstant i ett av av autotune och diverse filter. De samplar drömsk musik som jag inte förväntade mig att hiphop-orienterat folk ens har hört talas om, och trots att stilmixen nästan gränsar mot löjlig så kan jag knappast påstå att jag ogillar det de gör.
Duons hits blir till kvällens något mer menlösa spår, medan spår som Klarabergsviadukten och Nike lyfter spelningen och gör den förvånansvärt intressant. Min uppfattning om dessa Stockholmare har korrigerats.