Jag delar frikostigt med mig av sambon

Sambon plockar upp främmande tjejer och kör runt dem på sin motorcykel.
På MIN begäran.
För sedan jag skaffade egen motorcykel och sambon en med bästa tänkbara passagerardyna, så unnar jag fler att ta del av denna glädjerika upplevelse som det är att åka hoj.
På HANS hoj då, eftersom jag själv varit så egennyttig att jag utrustat min pärla med solosadel ...

Det var på lördagsmorgonen jag skickade iväg honom de två milen till grannbyn, för att hämta upp en blivande brud. Möhippa stod förstås på agendan och i den fanns upplevelsen av en motorcykeltur. Den blivande brudens första någonsin.
Och av allt att döma är det mycket sannolikt att det blir fler för hennes del. Hon sken nämligen som solen flera timmar efter att hon blivit skjutsad runt - kors och tvärs både i och utanför samhället - i sambons "vardagsrum" och talade lyriskt om händelsen en lång bit in i möhippan!
Potentiell blivande mc-entusiast?
Veckans kontrastrikaste körning gjorde jag också själv på lördagen. I ömsom snöfall, ömsom hagel och sol. En speciell känsla var det att se flingor stora som lappvantar dala ned och lägga sig på tanken medan man körde, för att strax senare överraskas av en hård hagelskur. Ibland är det häftigt värre att vara hojåkare i norr!

Att hitta ord som uttrycker min beundran för de tuffa Jokkmokkstjejerna i artikeln intill är svårt. Vi träffades på förmiddagen, deras tredje utbildningssdag och där rullade de fram på varsin motorcykel och såg ut som de aldrig gjort annat.
Hur bar ni er åt??!! Det är min stora fråga när jag tänker tillbaka på när jag själv utbildade mig för mc-kortet och harvade på i, som det kändes, flera evigheter. Jag är och förblir imponerad över era prestationer och glad över att ni inte lät er stoppas av den utarmning vi har att leva med här längst uppe i norr, den utarmning som drabbat blivande mc-förare.
Häromdagen fick jag ett mail från ett förtvivlat gäng i Kiruna, som så gärna skulle vilja lära sig köra motorcykel. Deras odds för att göra det minskar tyvärr med att de då måste ta sig som närmast till Kalix för utbildning i A-kortsbehörighet.
Alla har inte råd med de extra kostnader det innebär utöver själva utbildningen och alla har inte heller möjlighet att vara borta från jobb och annat flera dagar i sträck. Det är förståeligt.
Att det sen är en underdrift att säga att man blir förgrymmad över att det ska behöva vara så är en annan sak.

Kirunaborna blev utan A-kortsutbildning för ett flertal år sedan, i Gällivare aviserade trafiklärare Leif Karlsson om nedläggning av densamma i slutet av förra sommaren. Han lämnade en bakdörr öppen och sa att han i mån av tid kunde ta emot blivande mc-förare under denna säsong men när NSD ringde upp i förra veckan var den bakdörren stängd.
- Jag hinner inte med, jag har fullt upp med B-behörigheten, sa han.
Så tyvärr, i dagsläget ÄR den som vill ta mc-kort här allra högts upp i länet tvungen att röra på sig. Såvida man inte har möjlighet att övningsköra privat på hemmaplan innan uppkörning.
Men då gäller det förstås att innan man startar noga sätta sig in i vad som krävs - för förare, övningsförare och motorcykel!