Harley Davidson på längden och tvären
Abstinens efter motorcykelmyller. Det lider jag av just nu.För efter att ha som det känns ätit, sovit och andats Harley Davidson i dagarna tre, känns det svårt att vara utan.
Eller utan är jag ju inte, min egen pärla står ju i garaget gudskelov, men det är just detta MYLLER jag saknar. Myllret av dessa mullrande, mäktiga maskiner som fanns samlade i många tusental där borta i finska Seinäjoki.
Exakt deltagarantal har jag ännu inte fått tag i men den sista siffran jag hörde när mitt gäng lämnade området vid söndag lunch var 15 000. Det ni!
På varenda gångstig rullade Harleysar fram, på varje kvadrat av gräs- eller grusplan stod tält placerade med ännu fler Harleysar parkerade intill.
Och över allt detta lyste en strålande varm sol, så det var bara att slänga av sig skinnstället och hoppa i lättaste sommaroutfiten och njuta.
Man har somnat till Harleymuller sent om natten, vaknat till Harleymuller tidigt i ottan och däremellan sett Harley Davidson på längden och tvären så långt ögat kunnat nå.
I allt detta har man träffat så många härliga människor, från både när och fjärran. Hela Europa och delar av Asien och Afrika fanns representerat och förstås USA på ett hörn. Nya möten och kära återseenden som gjorde en så glad i hjärtat. För gemenskapen bland hojfolk går ju inte av för hackor, det vet vi ju var och en av oss som är i den.
En obeskrivlig känsla att försöka förklara hur det var att vandra omkring där på det jättelika området, omgiven av allt detta, men jag kan lova att varje tunga kolvslag från dessa maskiner med själ gick rakt in i hjärtat! Svårt att inte bli rörd till tårögdhet emellanåt...
Att man sen fick en och annan idé om hur man skulle vilja bygga och lackera om sin egen raritet var ofrånkomligt. Att säga att fantasin flödat bland de skapelser som fanns där är en underdrift.
Detta var mitt och pärlans första Superrally men vi siktar båda på fler. För det var en stor upplevelse värd att göra om. Nästa år tar det plats i Grekland, året därpå i Litauen.
Tänk bara vilka härliga äventyr de många körmilen dit kan bli!
De sammanlagt 148 körmilen till och från Seinäjoki var 1) blöta, för att inte säga dyvåta - Gällivare till Haparanda, samt Haparanda till Uleåborg 2) njutbara i så där alldeles lagom solvärme - Uleåborg till Seinäjoki 3) så där stekhett gassande så att man höll på tuppa av varje gång man stod stilla längre än en halv minut - Seinäjoki till strax söder om Uleåborg 4) kalla till iskalla - Uleåborg och ju närmare Gällivare man kom.
Väl hemma vid midnatt mellan söndag och måndag, klev jag av hojen stel som en pinne men med humöret fortfarande på topp!
Det finns också mycket gott att säga om hur finländarna arrangerat denna träff men jag väljer att ta upp det effektivast miljövänligaste:
Att ta två euro i pant för varje plastmugg som gick ut från serveringarna, gjorde att de garanterat hittade sin väg tillbaka dit och inte slängdes på marken runt om på området.
Av att 15 000 personer druckit vätska ur flerdubbelt så många muggar syntes inte ett enda spår!
Så jobbar vi med nyheter