Ute på gräsmatten hemma hos Helena Hansson ligger hunden Mino och vilar ut efter söndagens dramatiska händelse. En svullen och öm nos är minnet efter ormbettet som kom så plötsligt.
– Det är inte någon fart på den här jycken inte. Han är jättedålig och sover mest, säger Helena Hansson.
Det var i söndags som Helena Hansson skulle rasta sin Mino, en blandrashund, inför hundtävlingen, rallylydnad, i Måttsund som huggormen högg till. Hunden var kopplad med ett flexikoppel.
– Det var lite gräs vid sidan om. Plötsligt gjorde hunden ett skutt ner i gräset som när den hittar möss eller något annat spännande. Man hann inte alls med och så visade det sig att det var en orm. Man blir lite rädd då man inte vet hur hunden reagerar på ett ormbett, säger hon.
Något tävlande för Helena och Mino blev det inte i Luleå brukshundsklubbs rallylydnad – en tävling som lockade ett 70-tal deltagare.
– Vi är mycket medvetna om att det är orm i området där vi har vår klubbstuga och våra banor, så vi varnar i inbjudan för att släppa ner hundar i diken eller i långt gräs, säger Julia Ängstål, sekreterare i Luleå brukshundsklubb, som inte hört att någon annan hund blivit ormbiten.
För Helena Hansson blev det att åka till djursjukhuset i Gammelstad där Mino fick stanna ett dygn.
– Det var jättefina på djursjukhuset på alla sätt och vis. Man förstod att de hade rutin på det här, säger Helena Hansson.
Ormbettet fick även en ekonomisk följd.
– Det är inte billigt att ta hundarna till en veterinär. Jag fick en räkning på 18 000 kronor. Nu har jag kontaktat mitt försäkringsbolag så jag får säkert en viss ersättning, säger hon.
Kostnaden för vården varierar beroende på vilken vård som sätts in. Hur mycket hundägaren själv måste betala varierar också beroende på försäkringsbolag. Försäkring.se anger i en sammanställning över olika försäkringsbolag att förutom en fast självrisk på några tusen så finns en rörlig självrisk på mellan 15-25 procent av den överskjutande kostnaden, beroende på försäkringsbolag.
För Mino blev följden av helgens dramatik en öm nos. För Helena Hansson har det också fått följder för framtiden.
– Nu blir det att promenera efter asfalterade cykelvägar ett tag framöver, säger hon.