"Man vill bli av med dyngan"
Linnea och Karin Nylund i Markusvinsa är kritiska mot skogsgödslingen. De tycker att det luktar kolonisationspolitik lång väg.- Bolagen tar råvaran härifrån. Sedan kommer man hit med det man inte vill ha, säger systrarna Nylund.
Det torkade rötslammet transporteras hundra mil hit till Morjärv. Kritikerna tycker att återvinningen bör ske i ursprungstrakten, dessutom finns oron att gödseln kan innehålla farliga ämnen.
Foto: bosse johansson
Det visar sig att en helikopter i skytteltrafik lågsniffat över byn föregående helg:
- Dom flög över huset, rakt över huset. Vi var som uppgivna, försökte ringa och få veta vad som pågick. Det slog oss: tänk om behållaren släpper medlet över vårt hus, säger Linnea Nylund.
Dessutom tänkte systrarna Nylund att tidpunkten var väldigt illa vald.
Rent av riskabelt
Det var sista helgen före älgjakten, bra väder och idealiskt för bärplockning.
- Sveaskog säger att dom haft annons i tidningen. Men dom borde ha haft bättre information, borde skickat brev till hushållen dom flyger över. Kivijärvi by berörs också, det finns människor där som är kritiska.
Systrarna Nylund tycker det är fel, rent av riskabelt, att sprida konstgödsel i naturen.
- Man tänker, vad innehåller gödslet dom sprider ut? Mamma brukade säga att det luktade olja från gräs där man använt konstgödsel, säger Karin Nylund.
Föräldrarna hade två-tre kor och för det mesta användes kogödsel och urin.
Komagar som kompost
- Mamma såg att det började växa annat på ängarna där man konstgödslat. Betet på höstarna blev sämre också. Själva gödslar vi med kompost från trädgårdslandet, och komagar är som en kompost, tillägger Linnea Nylund.
NSD skrev nyligen om fältförsöken att gödsla med rötslam från Stockholm. Spridningen av så kallad "08-skit" har pågått i tre somrar, på 300 hektar av Sveaskogs marker i framför allt Morjärvstrakten.
Ortsbor som besökt provytorna vittnar om otrevlig lukt och smet under skorna; omöjliga områden att vistas i för exempelvis jakt eller bärplockning.
När helikoptern kom till Markusvinsa ryktades att det skulle spridas 08-skit. Linnea Nylund hoppas att det aldrig blir aktuellt:
Obegripligt
- Det är obegripligt att dom kan använda sånt. Det kan ju innehålla medicinrester, tungmetaller och annat farligt. Man säger att det är nånting väldigt bra men då förstår jag inte varför dom transporterar det så långt.
Många i inlandet är av erfarenhet skeptiska till skogsbolagens nymodigheter, bland exempel som avskräcker finns hormoslyret.
Även contortan ses av många
som ett gissel och stort slöseri.
Gödslingen med rötslam ser systrarna Nylund som ett sätt att lösa Stockholms avloppsproblem:
- Man vill bli av med dyngan. Det liknar kolonisationspolitik, hela kedjan liknar det. Bolagen tar råvaran härifrån men har huvudkontoren och betalar skatt någon annanstans. Sedan kommer man hit med det man inte vill ha.
Senvuxna furan
Linnea Nylund är inte alls säker på att skogsbolagen, i ett långsiktigt perspektiv, ökar sina vinster genom att gödsla:
- Det har alltid talats om norrlandsfuran som har bra kvalitet. Genom att gödsla riskerar man att förstöra "Aihki", som den senvuxna furan heter på meänkieli.
Hon tvivlar också på "experternas" tal om kolsänkorna:
- Kan det stämma, att konstgödsel skulle motverka koldioxiden. I så fall skulle man inte ta upp kalhyggen, föryngringsytor som det heter. Nej, det är för mycket ekonomer som styr i skogen.
Gemensam nytta
Systrarna Nylund tycker att Sveaskog bör ta större ansvar än andra skogsbolag.
- Människorna bor här tack vare skogen. Det finns en symbios mellan folket här och Sveaskog, eftersom många jobbade åt Domänverket, säger Linnea Nylund.
- Och man mår bra då man vistas i skogen. Men det gör man inte om det är gödslat. Känslan av att gå i naturskog, ren skog, är jätteviktig, tillägger Karin Nylund.
Så jobbar vi med nyheter