Här stortrivs August och Lotta
August och Lotta mår bra. De båda älgkalvarna lever i det fria längs Råneälven. Fyra gånger om dagen matas de med välling.- Det räcker inte. Men här är som ett grönsaksland, säger Lennart Björk som tagit hand om djuren sedan de föddes.
Jan Olov Björklund kliar älgkalvarna bakom öronen. Och för någon minut försvinner flugorna och myggorna från mulen. - De brukar lägga sig i gräset för att skydda sig från insekterna, säger han.
Foto: Göran Ström
Visslar på dem
Lennart Björk visslar och det dröjer inte länge förrän ungdjuren kommer sättande från skogsgläntan. Tätt efter varandra. Än är benen något för långa för resten av kroppen så djuren nästan skuttar fram. Det märks att de vet vad som väntas. Tungorna hänger utanför munnen och blickarna är fästa på tygpåsen.
Bara någon meter ifrån stannar de upp.
De har sett att det inte bara är Lennart Björk och Jan Olov Björklund som kommer. Kalvarna närmar sig sakta. Men när de får syn på flaskorna blir de ivriga.
- Ojoj, ta det lugnt! Nu fick du i ögat, säger Lennart Björk till August som slukar maten på nolltid.
Men älgkalvarna är inte nöjda med en flaska välling. Genast börjar Lotta tugga på en rallarros.
Nästan utsvultna
Kalvarna är syskon och Lennart Björk uppskattar att de föddes omkring sista maj, första juni. Älgkon hade skrämts iväg och övergivit ungarna bara ett 70-tal meter från hans tomt.
- När vi hittade dem var kvigan så svag att hon hade svårt att gå. Hon var nästan apatisk. Då hade de inte ätit eller druckit på 36 timmar.
Bodde på tomten
Syskonparet bodde inhägnade på Lennart Björks tomt i drygt en vecka. De var rädda att räven skulle ta dem. Och de förstod att djuren skulle få svårt att klara sig själva i skogen. Men enligt lag är det förbjudet att hålla vilda djur i fångenskap.
Därför beslutade polisen med yttrande från Naturvårdsverket att djuren skulle avlivas.
I början av juni kom polis och en veterinär till Mårdsel för att verkställa avlivningen. Men då hade Lennart Björk släppt ut älgkalvarna.
- Efter att de blivit släppta i det fria har de själva sökt upp oss. Men när det är varmt kommer de inte alltid. En dag förra veckan letade vi i 40 minuter, säger han och fortsätter:
- Det är ett riktigt älgstråk här. Och vi har sett två vuxna älgar uppe på kullen också.
Varför avliva dem?
Lennart Björk och Jan Olov Björklund matar kalvarna med välling fyra gånger om dagen. Frukosten serveras klockan halv sex på morgonen.
De har dessutom lagt ut kraftfoder och vatten i skogen.
- Vi kommer att behöva stödjeutfodra dem hela vintern. Hittills har jag har säkert lagt ner 3 000 kronor på foder åt dem, säger Jan Olov Björklund.
- Varför skulle man dräpa dem. Det förstår jag inte, säger Lennart Björk och blickar mot de pigga djuren.
Den brunröda, lite ulliga pälsen har börjat bli gråspräcklig och sträv. De har vuxit till sig bra. Och Lennart Björk har bland annat haft kontakt med älgfarmen i Vittangi. Där blev de positivt överraskade när han berättade hur stora kalvarna blivit.
- När jag sa att August och Lotta är 110 cm över manken, tyckte de att de var riktigt stora.
Så jobbar vi med nyheter