– Bilolyckan förändrade mitt liv. När det var som värst var det en utmaning att ta sig ur sängen, säger Katarina Larsson.
Före olyckan arbetade hon som miljökonsult och projektledare. Hon reste runt i Norrbotten, jobbade hårt och hade höga krav på sig själv. Hon var mamma till Hannes och ville gärna ha fler barn. Hon levde ett aktivt liv, vandrade, åkte skoter, reste, sjöng i kör och trivdes med livet. Sedan kom dagen som förändrade allt. Hon körde in i en bil och skadade nacken.
– Jag ville inte ta till mig att jag hade en whiplashskada. Jag gick till jobbet men kunde inte arbeta på grund av smärtan.
Hon sjukskrevs och kom sedan tillbaka på 25 procent. Hon hade svåra smärtor i nacke, axel, bröstrygg och armar. Hon låg på golvet och författade miljörapporter. Det höll inte och det blev en ny sjukskrivning.
– Familjen påverkades, jag orkade inte lyfta sonen, orkade inte byta blöjor, han anpassade sig fort och lärde sig att klättra upp i matstolen. Min man gjorde hushållssysslorna. Jag kunde inte sjunga, då fick jag värk och kräkningar. Hela mitt sociala liv försämrades, säger hon.
Till slut fick hon diagnosen neurodysfunktionellt smärtsyndrom med utbredd smärta i hela kroppen. Hon tålde inte beröring, hon kunde inte använda armarna, bara att byta kanal på fjärrkontrollen gjorde ont. Det blev en stor omställning.
– För att klara vardagen fick jag sänka kraven, inga mattor hemma, julgardiner hängde till påsk, inga höst- och vårstädningar. Dammråttor fick ligga kvar, säger hon.
Alla mår bra av att reflektera över sina måsten, säger hon, och den som lever med ständig smärta måste hushålla med energin.
Under åren har hon provat en mängd behandlingar inom traditionell och alternativ vård.
– En lång tid letade jag efter den magiska behandlingen som skulle göra mig helt återställd, men den finns inte.
För en smärtpatient är den fysiska smärtan bara toppen av isberget. Under isberget finns existentiell smärta, oro, ilska och sorg över att livet inte blev som man tänkt sig.
Vändningen kom två år efter olyckan. I början hade hon tränat för hårt och blivit sämre. Med sänkta krav, acceptans och målbildsträning hittade hon vägen framåt.
– Att tänka positivt låter klyschigt, jag förnekar inte problemen men jag vill hitta en lösning i varje svårighet. Det kommer ingen ny tillvaro förrän man vågat lämna den gamla. Oavsett om man är frisk eller lever med smärta är det positivt att upptäcka alla vardagliga guldkorn.
I dag arbetar hon halvtid som certifierad coach, stress- och friskvårdsterapeut.
– Jag hade en dröm att hjälpa människor och anmälde mig till utbildningen. Jag hade tvivel om jag skulle klara det men det gick bra. I dag är jag inte smärtfri men mår bra. Jag kan åka slalom och jag kan sjunga. Jag känner mig tacksam och ödmjuk inför livet. I mitt företag vill jag förmedla hopp, inspiration och möjligheter till förändring. Jag vill ge människor verktyg så de kan må bra.
Fotnot: Katarina Larsson var inbjuden föredragshållare vid Missionskyrkans "Kvinnofrukost".