Tomas Nilsson säger att väldigt många människor i Malmfälten är oroliga då de inte vet hur de ska klara sina boendekostnader i framtiden.
– Därför är det speciellt viktigt att staten tar ansvar för sin gruvbrytning och de problem som uppstår med samhällsomvandlingarna och löser problemen på ett föredömligt sätt genom att hålla alla medborgare skadeslösa.
Justitieminister Beatrice Ask (M) säger att det som förvärrar oron är att det tar så lång tid.
– Där går man och vet att ens hem inte kommer att finnas kvar, och det tar väldigt lång tid att få besked. Om berörda fastigheter inte kan förvärvas genom frivilliga överenskommelser ska eventuell inlösen av fastigheterna kompenseras med expropriationsersättning.
– Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att höja ersättningarna vid expropriation. Utgångspunkten är numera att en inlöst fastighet ska ersättas med 125 procent av marknadsvärdet.
Om hyresgästerna
När det gäller hyresgästerna anser Ask att LKAB ska ta ansvar.
– Jag tycker att det är rimligt att ett företag som går bra, som driver en viktig verksamhet som ska utvecklas och som tvingar folk från hus och hem ska ta sitt ansvar. Det är en grundförutsättning. Det är inte staten som ska gå in och lösa detta problem.
– För hyresgästerna gäller att regleringen av hyrorna är generell. Liknande situationer dyker upp i andra sammanhang, och därför tycker jag att det svårt att sortera ut hur man ska hantera saken annorlunda i Malmfälten. Jag konstaterar dock att situationen är mycket speciell. Malmfältsgruppen och samordnaren måste därför ta sitt ansvar och se om det behövs extraordinära insatser.
"Nyckel mot nyckel"
Tomas Nilsson säger att det är självklart att LKAB ska ta sitt ekonomiska ansvar men gruvföretagen kan behöva hjälp att hitta kompensationssystem.
– Sverige behöver gruvindustrin, men alla ser inte fördelarna. Jag tror att mycket handlar om vad samhällena och medborgarna får tillbaka. Människorna i Malmfältskommunerna gläds med gruvornas och LKAB:s framgångar, som ser till att pengar strömmar in till statskassan, men för att få upp den värdefulla malmen måste samhällen flyttas. Hus måste rivas, och människor måste mot sin vilja lämna sina hem och fastigheter. Det man inte förstår i Malmfälten är varför man som enskild individ ska finansiera gruvornas nödvändiga utveckling, som genererar miljarder till statskassan, ur egen börs.
– Har man ett äldre hus är tanken enligt lagen att man ska kunna köpa ett likvärdigt hus, men i Malmfälten har vi inte den möjligheten då stora delar av samhällena ska rivas. Fastigheterna måste byggas på nytt. Något annat alternativ finns inte. Det gör att nuvarande ersättningsnivåer enligt lagen inte täcker kostnaderna. Ett alternativ kan vara att byta nyckel mot nyckel. Det innebär förenklat att du får ett nytt standardhus i utbyte mot ditt gamla hus, säger Tomas Nilsson.