I oktober ska de första trähusen från början av förra seklet rullas bort från Malmberget. Alléerna längs Puoitakvägen är fällda för att bereda väg då de stora trävillorna ska lyftas upp och fraktas i ett stycke till Solbacken i Koskullskulle. Totalt handlar det om 30 hus av kulturvärde som ska bevaras när samhället avvecklas.
– Det är en gigantisk flytt som kommer att ske i etapper över två år, från hösten 2016 till hösten 2018. Husen kommer att lyftas upp på en lastbilstrailer och rullas iväg, säger Erika Lindblad, kommunikatör på LKAB samhällsomvandlingen.
Läs mer: "Husflytt åter på tapeten i Malmberget"
På Långa raden är arbetet inför flytten redan i full gång. NYAB som är huvudentreprenör för flytten har grävt ur runt husgrunderna.
– Jag bodde där i det andra huset i raden en gång i tiden, säger Ingmar Marklund, en pensionerad gruvtekniker.
Han är född, uppvuxen och bosatt i Malmberget och är van att maka på sig för att gruvnäringen ska få fortsätta.
– Jag har redan flyttat två gånger under årens lopp. Malmkropparna under Malmberget har påverkat samhället ända sedan 50-talet. Men vi protesterar inte, vi vill bara bevara det som har varit, säger han.
Han får medhåll av sin granne Alrik Anttila.
– I Kiruna kom samhällsomvandlingen mer plötsligt. Här har det skett flera gånger under årens lopp, lite i taget. De flesta vill ju inte flytta, men samtidigt är vi vana, säger han.
Ingmar Marklund minns det lilla gruvsamhället Dennewitz mellan Malmberget och Koskullskulle. Den sista familjen flyttade därifrån på mitten av 1960-talet eftersom samhället hamnade i ett rasriskområde till följd av gruvnäringen.
– Det går att se liknelser med dagens samhällsomvandling. Vissa såg då som nu möjligheterna med att bygga nytt och börja om, medan andra oroade sig för höjda hyror och det som gick förlorat, säger han.
Bland de kulturbyggnader som ska flyttas finns författaren Björn-Erik Höijers röda gamla bostad och disponentens ståtliga, om än något förfallna, trävilla.
– Vi får se hur mycket av Malmbergets kultur som går att bevara när samhället flyttas, men jag känner ingen sorg. Jag blir bara irriterad när det är något som jag inte minns hur det var förr, säger Ingmar Marklund.
Grannarna Alrik Anttila och Ingmar Marklund bor på Bolagsvägen och har båda en bakgrund inom utveckling och gruvteknik, men är idag pensionerade. De bor granne med husen som ska flyttas och vet att de även själva snart kommer att beröras med inte när. Deras gata ligger högt med utsikt över Dundret.
– Den här utsikten får man aldrig igen, vart man än flyttar, säger Alrik Anttila om samhället som snart är borta.