Hon säger att hon inte har någon statistik än och därför inte vet om lördagens skalv varit det högsta uppmätta men säger att vibrationsmätaren vid Konsum i Malmberget gav ett väldigt högt utslag.
– Man ska inte behöva vara orolig men jag förstår om det känns otrevligt, säger hon.
Hon förklarar att skalvet känns olika beroende på var den inträffar, vilken nivå den inträffar på och i vilken malmkropp samt var man befinner sig i relation till händelsen.
– Vågorna går i en viss riktning och då känns det mer på vissa ställen. Jag pratade med en bergmekaniker igår som sa att det kunde komma fler skalv, vilket det också gjorde, men inte i samma malmkropp, säger Kajsa Lindmark.
Hon säger att det inte rör sig om en sprängning.
– När vi tar ut delar av berget blir det ett hålrum och det är därför det uppstår spänningar, säger hon.
– Jag har läst någonstans att hus flyttat på sig och det stämmer inte, det är inte så att husen flyttat på sig utan det är en vibration, säger hon.
Efter gårdagens jätteskalv skakades Malmberget av ytterligare ett skalv i morse, dock inte lika kraftigt som gårdagens.
Under söndagsmorgonen klockan 06.30 registrerades en seismisk händelse i malmkroppen Fabian. Händelsen lokaliserades till nivå 955 i Fabian liggvägg. Preliminär magnitud på den lokala skalan är 1,42, vilket kan jämföras med lördagens jätteskalv som registrerades till 2,6 på den lokala skalan.
Två skalv inträffade under lördagsmorgonen, det största uppmättes klockan 03,28 och vibrationsmätaren registrerade 32,40 millimeter per sekund vid Konsum i Malmberget. Det första skalvet uppmättes klockan 03.26 med en magnitud 1,8 på den lokala skalan. Vibrationsmätaren vid Lövberga uppmätte 4,30 millimeter per sekund.
Lördagens jätteskalv skrämde slag på malmbergsborna. Agneta Hansson, som bor i Malmberget, säger att skalvet var väldigt obehagligt och det största hon upplevt.
– Man blir rent av skiträdd. Man är ju van, men det var skrämmande. Det har blivit värre de senaste två åren, under torsdagen var det minst tio sättningar. Midnatt brukar ju vara den valiga sprängningen och den bryr man ju sig inte om, säger Agneta Hansson.
– De senaste två åren är inte roliga kan jag säga. Man flög upp ur sängen och visste inte vad man skulle tänka. De som bor vid lasarettet har också känt av det, inte lika som oss förstås, men ändå, säger hon.
Hon berättar att hon under nästa år ska flytta till Repisvaara men säger:
– I mitt sovrum har det spruckit under mitt fönster och tapeten har börjat släppa. Kan vi överhuvudtaget bo här till 2020?