Hyresgäster känner sig bundna att bo kvar

Hyresgäster i Malmberget upplever sig bundna att bo kvar, trots en ständigt försämrad boendesituation. ”Vi har ingenting kvar”, säger Thage Johansson.

Malmberget beskrivs som en spökstad. "Det är förskräckligt, vi har inte kvar någonting. Du ska ha tur om du träffar på en människa när du är ute och promenerar", säger Thage Johansson.

Malmberget beskrivs som en spökstad. "Det är förskräckligt, vi har inte kvar någonting. Du ska ha tur om du träffar på en människa när du är ute och promenerar", säger Thage Johansson.

Foto: Joel Abrahamsson

Malmberget2020-01-16 17:45

Under 2018 slöt Hyresgästföreningen och LKAB ett avtal som innebar lägre hyra för nyproducerade ersättningslägenheter. Hyrorna för de nyproducerade lägenheter som byggs till följd av samhällsomvandlingen fastställdes till 1150 kronor per kvadratmeter och år. LKAB ökade också flyttersättningen från att bjuda på två månadshyror till sex månadshyror, alternativt tre månadshyror och hjälp att flytta. Den gradvis stegrande hyrestrappan förblev utformad som tidigare, med full hyra först till år nio. Hyresgästen Thage Johansson upplever att det kvarstår problematik, dels eftersom de är berättigade att ta del av avtalet först när LKAB bestämt och satt ett datum för när de måste flytta.

– Har du ekonomi kan du köpa dig fri, men vi är många äldre som bor här som inte har så stor inkomst. Vi har inte råd att flytta till högre hyror och omkostnader och har inget annat val än att vänta tills någonting finns åt oss i slutändan, på ett sätt blir man bunden hit, säger han.

Thage Johansson har bott i Malmberget i hela sitt liv, över de 50 senaste åren i samma lägenhet. Han växte upp på Engelskaområdet vid Kilen och berättar att det är med sorg han idag ser orten avvecklas.

– Jag brukar säga att det är ju mitt Malmberget. Jag tänker på alla kåkar som har försvunnit,  stängslats in och alla människor som har bott här, det ger starka intryck, säger han.

Förutsättningarna har onekligen förändrats under Thage Johanssons tid och han beskriver ett förlopp där han sett både samhällsfunktioner och service försvinna.

– Det är förskräckligt om man ska vara riktigt ärlig. Vi har inte kvar någonting utan i princip varje dag måste vi åka till Gällivare. Vi har inte någon affär längre utan måste åka dit för att handla, men också ifall vi vill få några sociala kontakter. Här ska du ha tur om du träffar på en människa när du är ute och promenerar, säger han.

Även Gun Isaxon, ordförande i Hyresgästföreningen Gällivare, anser att det återstår svårigheter trots det upprättade avtalet.

– Avtalet har såklart hjälpt, men vi har inte nått ända fram. Konsekvensen har blivit att många som känner sig tvingade att flytta inte kommer få eller har fått ta del av avtalet, de har flyttat mycket på grund av den nuvarande boendesituationen. Vi har försökt föra diskussioner med LKAB om möjligheter till retroaktiv ersättning utan att få något gehör, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!