Han kör på bana för fartens skull

Niklas Mathiasson är inne på sin åttonde motorcykel och sitt sextonde år som motorcykelförare och det är hela tiden sporthojar som gällt.
Farten som gäller
- Det där med frihetskänsla är inget för mig, det är farten som gäller. Det är därför jag kör mer och mer på bana. När man kör i stan är det ibland svårt att hålla sig. Man får liksom tvinga tillbaka handen för att inte dra på, säger han och skrattar.
När NSD träffar Niklas Mathiasson är han på väg till Gelleråsen i Karlskoga för att få utlopp för sitt fartbehov. Annars är det banorna i finska Kemora och norska Mo i Rana som oftast är föremål för hans körning.
Är inget proffs
- Man skrattar åt sig själv
ibland. Hålla på att köra runt, runt och tillbaks till samma ställe. Men förutom farten är det variationen
i kurvorna som är det roliga. En del är öppna när man kör in i dem, för att bli tightare och tightare och ibland är det tvärtom.
Trots sina många år som hojförare på bana vill Niklas Mathiasson inte framhäva sig som något proffs.
- Nej, man är ju ingen fantom på att köra och många gånger blir man lämnad på banan. Jag tävlar, men bara med mig själv och kompisar som är jämna med mig. Jag har inte den där vinnarinstinkten att vara först, utan jag kör för att det är kul. Det är det jag är ute efter - att ha kul och den där kicken man får.
- Jo visst, man uvecklas ju som förare och lär sig behärska hojen i extrema situationer. Om det händer något i trafiken kan man handskas bättre med den.
Efter erfarenhet
Vid körning på bana är det gruppindelning efter erfarenhet som gäller.
- Man kör i 20-minuterspass och delas in i nybörjare, de som kört förut och de som anser sig snabba. Fördelen med det är att det blir säkrare körning, med färre omkörningar och risker.
Enligt Mathiasson är dagens sporthojar som gjorda för bankörning.
- Det är endast man själv som sätter begränsningen. Förut var hojar med stora motorer så stora och tunga att de var svåra att köra. För att fungera bra på bana tycker jag ska hojen vara liten och smidig, men ändå ha stor motor, vilket passar in på dagens sporthojar. De ska ha bra bottenvrid fast de har många hästar. Även om man inte kan utnyttja hela kapaciteten när man kör på bana, så är det roligare om man har vridmoment.
Brutit benet en gång
Trots hög fart och snäva kurvor har Niklas Mathiasson klarat sig väl från skador.
- Jag har brutit benet en gång och det hände andra eller tredje köråret, när man trodde man var världsmästare, säger han och ler.

Han kör på bana för fartens skull

Frihetskänslan, som många förknippar med motorcykelåkning, överlåter Niklas Mathiasson åt andra.För honom ligger tjusningen i hög fart och varierade kurvor.- Den ultimata körningen är på bana, där man kan köra utav bara helsicke utan att vara olaglig, säger han.