Flaskpost, Sporthallen, Malmberget, Samhällsomvandling, rivning,
Den i dag 80-åriga Kristina Sahlin, som innan hon gifte sig hette Kristina Lundholm, fick tips av sin syster om att hennes namn florerade i lokaltidningen. Hon är en av de fem personerna vars namn finns på lappen som är daterad för 57 år sedan, den 6 juli 1967.
– Jag höll på att utbilda mig till arkitekt och var tvungen att ha någon typ av praktik och det var så jag kom att vara där, säger hon.
Hon minns att hon var uppe i hemstaden för att mäta var betongfundamentens linjer och höjder skulle sättas ut.
– Hur gammal var jag då? Jag måste ha varit 22 år, säger hon.
Året efter var hon med och byggde en bensinmack i Jukkasjärvi. Där minns hon att landshövdingen, Ragnar Lassinantti, pratade med henne.
– Han var och besökte vår byggarbetsplats och jag minns att han var fascinerad över att se en tjej som najade armeringsjärn. Det varit inte så vanligt med tjejer i byggbranschen på den tiden, säger Kristina Sahlin.
På bilden syns en 22-årig Kristina Sahlin. Hon var då i Malmberget för att göra praktik som en del av hennes arkitektutbildning.
Det var inte många kvinnor som jobbade inom byggbranschen på den tiden, berättar Kristina Sahlin.
Efter somrarna med praktik på byggarbetsplatsen så blev till slut Kristina färdigutbildad arkitekt. Ett yrke som hon, trots att hon fyller 80 år, fortfarande är verksam i.
– Jag har hållit på i 50 år, men det är så svårt att sluta.
Vi har även varit i kontakt med Karin Olsson som är dotter till Sune Olsson. Sune var en av de som var med och göt betongfundamentet för badhuset i Malmberget.
– Tyvärr har inte pappa pratat något om hur det var bygga badhuset. Men han sagt att han varit med och byggt en hel del av det som byggdes under 60-talet i Malmberget och Gällivare och de som var med och byggde brukade på något sätt skriva in sina namn, säger hon.
En annan person som vi trodde stod med på flaskpostens lista var Bengt Borkegren, men Bengt heter egentligen Barkegren.
– Jag minns faktiskt inte att vi göt in flaskposten men jag minns tiden från byggandet. Det var ett bra gäng, säger han.
Bengt Barkegren blev kvar i Gällivare men gick över till ett jobb i gruvan där han jobbade tills han fick gruvpension.
– Strax efter det så drog jag nedåt i södra Sverige för att komma närmare barnen och barnbarnen.
På den här bilden gick det fortfarande att se de monterade handtagen som hjälpt många att ta sig upp och med i bassängen i Malmberget.
Ett av hans starkaste minnen från simhallsbygget var när han försökte korsa hela byggnaden på balkarna som bar upp byggnaden.
– Jag minns att det gick bra de första två balkarna men när jag kom till den tredje då började det svaja något så förskräckligt så jag fick kasta mig raklång på balken, säger Bengt Barkegren.