Adrenalinkickar och gemenskap
Dragracingföraren Tage Olsson har gått från att vara trogen åskådare till tävlingsförare i supergasbike på amatörnivå.Förutom tävlandet i sig och adrenalinkicken det ger är gemenskapen bland förarna en viktig faktor.- Man får vänner för livet, säger han.
Foto:
- Det var så pass roligt att jag fortsatte, sen har det rullat på. Jag har trimmat mer och mer och försökt köra så mycket som möjligt. Första säsongen gick det inte så bra, då abbonnerade jag mest på sista platsen men plötsligt 2004 lossnade det.
- 2005 var en bra säsong då jag vann allt jag körde. 2006 gick jag från den långsammaste klassen - streetbike - till supergasbike och i den har jag kört sen dess. I supergasbike är det fri trimning och fritt axelavstånd som gäller, så med det byggde jag om hojen - jag sänkte, förlängde och trimmade ännu mer.
- Jag tävlar för att vinna och siktar på att vara med och slåss om segern i TOYO-cupen. Det är tanken, bara grejerna håller.
När NSD träffar Tage Olsson lyckas han precis få bukt med ett oljeläckage som bråkat med honom en tid.
- Annars är det förvånansvärt lite skruvande. Ett däckbyte och byte av koppling per säsong brukar räcka, säger han.
Och eftersom Tage Olsson är i den sitsen att han både skruvar och kör själv är det väl tur.
- Jag kan ju inte skylla på en slarvig mekaniker om hojen inte funkar, säger han och skrattar.
Tage Olssons Suzuki 1100 Katana är av 1982 års modell.
- De brukar kalla mig för Antikrundan. Jag vet inte om det är mig eller cykeln de menar. Kanske är det både och (skratt).
Effekt och chassi
Originalmotorn är trimmad från 1074 kubik till 1570 och de 90 hästkrafterna har mer än fördubblats.
- Vid senaste bänkkörningen gav den 184 newtonmeter i 5500 varv, mätt på bakhjulet. Jag har bytt kamaxel och ökat kompressionen sen i fjol så nu borde den ge ännu mer.
Lagom avstämning mellan effekt och chassi är viktigt.
- Man måste ha ett chassi som kan hantera effekten, annars spinner hojen på bakhjulet
- Jag har de egenskaperna att så länge det är kval är jag helt obrydd och inte alls fokuserad. När tävlingsmomentet börjar skärper jag till mig och då brukar det funka. Det är då man får puls och då det är roligt. Adrenalinet strömmar till och man får en kick av att köra.
Gemenskapen är en viktig faktor.
- Jag tävlar ju på amatörnivå och där är det ingen som har några hemligheter för varandra. Vi lånar grejer sinsemellan och hjälper varandra. Man är hej och du med alla, surrar skit och ljuger med varann och som det känns nu har man fått vänner för livet.
Så jobbar vi med nyheter