De skötsamma är en trio från Boden som består av Johannes Andersson (J), Magnus Gunnerfeldt (M) och Dennis Johansson (D). De började spela ihop redan för ett halvår sedan, men det är först nu som de satt igång på allvar.
Första gången jag såg dem live var för lite drygt två veckor sedan, då de spelade på Ungdomens hus i Boden. De går i band som Masshysteris, Invasionens och Vånna Ingets fotspår. Johannes Andersson sjunger med ett slags överklassmaner som kan liknas vid vad Thåström gjorde under sin tid i Imperiet.
D: Vårt bandnamn anspelar på att vi är just ganska skötsamma. Vi har alla jobb, men man stör sig ändå på vissa saker som man bara måste skriva punklåtar om.
Hur är hierarkin i ert band?
M: Hittills är det Johannes som har kommit till replokalen med rätt så färdiga låtar.
D: Vi är ingen diktatur, men Johannes är liksom hjärnan bakom allt.
M: Precis, det är verkligen alltid öppet för förslag. Oftast tycker vi ju likadant. Det är det som är så skönt. Vi har alla tre spelat ganska mycket ihop genom årens gång.
D: Till och med på samma instrument ibland. Samtidigt.
J: Men vi är verkligen ett band.
Är det viktigt med texter?
D: Megaviktigt. Hur viktigt som helst. Men inte på ett sånt sätt att det måste vara ett tema.
J: Det är vardagspoesi blandat med en del ifrågasättanden.
M: Vi är ju inte värsta politiska bandet. Men vi höjer nävarna genom musiken.
Vilka är ni influerade av?
D: Vi har alla ganska olika personliga influenser, men när man tar in det i bandet så kan man inte svara på vad som är vad. Det blandas liksom till en egen röst. Jag själv hävdar att allting är inspirerat av Johannes Andersson, alltså vår egen sångare. Det är en grej som jag inte hittat någon annan stans.
J: Va? Tycker du verkligen det?
D: Ja, verkligen.
M: Jag håller med.
J: Oj, tack.
Hur är musikklimatet i Boden?
J: Det är kallt, liksom. Man måste typ sjunga helt perfekt. Det får inte bli minsta skevt.
Luleås estetiska program anses ju vara en lekstuga jämfört med Bodens. Kan det ha med saken att göra? Att man drillas mer mot perfektion i Boden?
J: Ja, verkligen. Känslan saknas. Känslan är helt bortglömd.
Är det lika mycket korvfest i Boden som det är i Luleå?
M: Vi har ju The Glorias! Men man har ju aldrig sett dem spela live i Boden liksom...
J: Ja, antingen sticker tjejerna eller så lägger de av. Det är tråkigt.
D: Ja, verkligen. Sedan finns det bara kvar ett metalgäng och ett punkgäng, som är 90 procent killar. Förr fanns ju dock Snabelhuset. Då kunde det koka emellanåt. Men som det känns nu så är vi tio år efter den senaste vågen av band.
Hur ser era framtidsplaner ut?
J: Vi vill gärna till Umeå och spela där. Men först så vill vi hitta ett eget sound och spela in.