– Dimman var flera hundra grader varm. Det var som ett helvete. Jag kastade mig ned på golvet och kröp ut, säger Tarmo Niva, en av de fyra som skadades vid kalkugnsolyckan på Nordkalk i november 2011 där en ung man miste livet.
Nu berättar han om kaoset som inträffade när kalkugnen som skulle rengöras exploderade.
– Det var ungefär sex meter till dörren. Från höger och vänster hördes rop på hjälp, säger Tarmo Niva.
Han är målsägande och kallad att vittna under rättegången i Luleå tingsrätt. När den inleddes på fredagen var han på plats som åhörare.
– Jag blev kvar två dagar på sjukhuset och fick skador på öron och ansikte. Jag har även problem med handen.
Numera är han pensionär men på den tiden var han anställd av Limab. Varför han klarade sig med livet i behåll vet han inte.
– Nej, jag kan inte svara på det. Jag kommer inte ihåg var jag stod. Men jag kom dit lite senare än de andra, minns jag. Det var ett rör som skulle användas att spola vatten in i ugnen med.
Läs mer: Svetsarens historia inledde jättemålet
Flera andra av de målsägande och anhöriga närvarade också, bland andra Gustaf Seppelin Solli, som blev mycket svårt brännskadad och även skadade synen.
– Det är blandade känslor men det ska bli skönt att få något slags avslut, säger han.
– Det känns skönt att det sätter igång men det är mycket känslor som rörs upp, säger Lars-Erik Löfroth, pappa till den omkomne Johan Löfroth.
För Tarmo Niva har minnesbilderna blivit kvar.
– Jag och Johan åkte i samma ambulans till sjukhuset. Och jag duschade samtidigt som Gustaf, och såg hur skinnet hade lossnat. Det var en fruktansvärd händelse. Jag kan inte glömma det.