"Man vill vinna och man vill åka hem"

Matchen mot Timrå skulle visa sig bli speciell. Ett skade- och sjukdomsdrabbat Luleå Hockey reste till Sundsvall utan fyra av sina största stjärnor. Förutom Niclas Wallin, Cam och Chris Abbott samt Elias Fälth saknades också Mattias Persson och Sebastian Enterfeldt.NSD skickade krönikören Pelle Johansson och fotografen Pär Bäckström för att ta en titt bakom kulisserna hos Luleå Hockey – och ta reda på hur ett lag som bara gör två mål per match kan ligga i toppen av elitserien.Det här är deras berättelse.

Foto:

LULEÅ/TIMRÅ2012-01-20 07:57

Luleå tippades bli ett av topplagen den här säsongen. Värvningar som Niclas Wallin, Johan Harju och Johan Fransson skulle ge fjolårets semifinallag en extra egg och tillsammans med hårt arbetande rollspelare gjorde de att experterna började minnas 90-talets gladaste dagar. Men den förväntade effekten har uteblivit, även om resultatet är det förväntade. Trots att Luleå ligger på tredje plats i tabellen har bara två lag gjort färre mål.

"Man lider ibland med vissa spelare, jag vet ju själv hur det är. Man försöker och försöker, ändå funkar det inte... Det är som att stå i kvicksand."

Tränare Jonas Rönnqvist sitter längst framme i planet på höger sida. Han läser travsidorna i Expressens sportbilaga, han läser dem länge.

"Ser man rent hockeymässigt är alla spelare utbytbara och jag förstår att det kan se ut så från utsidan. Men när man ser en spelare varje dag kan man få ett annat intryck. Vissa spelare tillför mer är vad som syns i protokollet och på isen och blir oerhört viktiga för hur laget mår."

Min teori är att Rönnqvists spelintresse också smittar av sig på hans hockeyfilosofi. Det handlar inte nödvändigtvis om att vinna hela tiden, men det handlar hela tiden om att vara nära att vinna.

Det handlar om att minimera riskerna för förlust snarare än att optimera chanserna till seger.

Det handlar inte om att bygga ett spel för en viss typ av spelare, utan istället att bygga ett spel som det är relativt lätt att hitta spelare till.

Det viktigaste i Luleås spelarjakt de senaste åren har varit de olika kandidaternas skridskoåkning. Så länge den är bra - och så länge spelaren har tillräckligt hög moral att använda den skridskoåkningen - kommer han inte att misslyckas i Luleå Hockey under Jonas Rönnqvist.

Det gör också att Luleå, när spelaren blivit för bra och berättigat sig själv till för hög lön för att föreningen ska ha råd att behålla honom, kan byta ut honom mot någon som tillför ungefär samma egenskaper. Pär Arlbrandt, som flyttade till Linköping inför den här säsongen, är ett exempel på en sån spelartyp. Simon Hjalmarsson är ett annat - den småländske forwarden kan lika gärna vara borta nästa säsong.

Luleåtränaren håller inte med om min något cyniska verklighetsbeskrivning. Innan matchen, i bortalagets omklädningsrum - det luktar plywood och vinterkyla - berättar han om hur han egentligen tänker när fansen skäller på att laget spelar tråkigt.

"Vi pratar till 95 procent om hur vi ska göra mål. Men det har blivit ett litet slag i magen, det där att vi inte gjort mål och att vi sägs spela tråkigt. Jag tycker verkligen att vi försöker föra matcherna varje gång".

Jonas Rönnqvist gestikulerar med armarna. Han är uppenbart irriterad över att laget inte gör fler mål - för att han tycker att man borde klara av det. Han ser inget inneboende problem med spelsystemet, han tror inte att laget jobbar så hårt att spelarna är trötta när de väl kommer till sina målchanser.

"Man måste kunna klara av det, det ena kan inte utesluta det andra. Vad händer om vi inte jobbar hårt? Då får vi ju aldrig några målchanser."

I fjol gick ni till semifinal, i år vill ni bli ännu bättre. Är det målskyttet som är nyckeln till det?

"Ska man hitta en specifik sak så är det just det. Effektiviteten. Vi brottas med det, vi försöker hitta metoder för det, men till sist handlar det om att sätta dit pucken när man får läget."

I ett hörn av omklädningsrummet halvligger Jonas Berglund och väntar på att få gå ut och spela fotboll med Kim Karlsson, Johan Harju och några till. Berglund är ung, men han har ändå hunnit spela med ett par olika lag i sin karriär.

"Jag har aldrig varit i något omklädningsrum där det finns sån energi, där spelarna höjer varandra så mycket inför varje tillfälle på isen. Det är vår största tillgång, även om vi måste vara lite kyligare i avsluten. Det kanske inte är jag som ska gå ut och hänga fyra baljor, men jag skulle gärna sätta några puckar och hjälpa till".

Stjärncentern Niklas Olausson sitter och småfryser en smula. Han är en av de spelare som kan stämplas som stjärnor i dagens upplaga av Luleå Hockey. Han är en av dem som ska stå för poängen som ska göra Luleå bättre än i fjol. Han är medveten om sin roll och han lider en smula av att inte levt upp till förväntningarna.

"Kolla Brynäsmatchen, de femton första skotten sitter i magen på Svedberg. Vi är för dåliga i avslutslägena. Vi måste bli bättre på det, fyra mål från mig är ju bara för dåligt."

Olausson hävdar att en del av problemet är att laget - när man mår bra i matcher, när man känner att man har koll och skapar chanser - kanske inte alltid kan uppbåda den rätta viljan att göra mål. Samtidigt blir spelarna ofta oerhört giftiga när laget ligger under, när man känner att motståndarna har ett strupgrepp om matchen.

"Vi har ändå en inneboende trygghet, i och med att vi är så stabila bakåt. Det underlättar lite och ingen i vårt lag kommer ändå att vinna skytteligan. Även om vi kanske hade större matchvinnartyper i fjol så känns det som att vi har fler som kan gå in och avgöra en match. Det är en jävla styrka."

Det börjar bli dags för match. Journalisterna schasas försiktigt ut ur omklädningsrummet, spelarna tar på sig utrustningen och gör de sista justeringarna. Elitseriens bottenlag Timrå väntar på att försöka klösa sig till slutspel och oavsett hur den slutar är Olausson medveten om att den kommer att bli jämn.

Precis som det alltid blir.

"Det är klart att det skulle vara skönt att leda med fyra mål och bara kunna cirkla i mittzon under sista perioden. Men det går inte att tänka så mycket på det, det kommer när det kommer".

Hur känns det att kliva ut på bortais inför en match som definierar serielunken?

"Vissa matcher, framför allt i slutspelet, har man kanske lite mer nervositet i kroppen. Nu vill man bara att matchen ska sätta igång, man vill vinna och man vill åka hem."

Det där med att vinna och åka hem går...sådär. Luleå skapar chanser, ibland är det nästan löjligt att man inte får in pucken, och i förlängningen studsar ett slagskott av Mat Robinson via David Rautios axel och in.
Hemresan blir ett gissel och en plåga.

Men den plågan blir i alla fall sju timmar kortare med flygplanet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!