Det berättar Mårten Görnerup, vd för Hybrit development, samriskbolaget som bildats av LKAB, SSAB och Vattenfall för att utveckla fossilfri ståltillverkning.
På området vid gamla NJA-kajen inne på SSAB:s industriområde på Svartön ska en pilotanläggning byggas som kan producera ett ton järnsvamp i timmen, där vätgas istället för koks (kol) används i processen för att reducera järnmalmen till järn. Med vätgas istället för koks i processen blir det inga utsläpp av växthusgasen koldioxid utan bara vanligt vatten som biprodukt.
– Vi kommer att köra anläggningen några veckor i stöten, sedan stoppar vi den, utvärderar och ändrar några parametrar. Så kommer vi att jobba med den fram till 2024, beskriver Mårten Görnerup den inledande pilotfasen.
Från 2025 till 2035 ska demonstrationsfasen pågå, då en större demonstrationsanläggning ska byggas upp där produktion ska ske kontinuerligt.
Enligt den preliminära tidplanen bör demo-anläggningen stå klar 2028, vilket i praktiken innebär byggstart då pilotfasen avslutas kring 2024.
– Redan 2022 måste vi vara ganska säkra på om vi ska gå vidare med demonstrationsfasen eller inte, det beror på resultaten från pilotanläggningen, säger Mårten Görnerup.
Hybritprojektet innebär många utmaningar säger han, både tekniskt och ekonomiskt.
– Tekniskt innebär det utmaningar att prova ut tekniken med 100 procent vätgas istället för med kol. Det ställer till en del med metallurgiska principer som bygger på att kol används. Allt ska fungera i större skala, det ska vara skalbart, vad händer när man kör under kontinuerlig drift?
– Sedan finns det saker som hur får man fram el, tillståndsprocesser och så ska man skapa en marknad för fossilfritt stål, exemplifierar Mårten Görnerup alla utmaningar som projektet kommer att tampas med.
Han konstaterar att det finns belackare ute i Europa som är skeptiskt inställda till Hybritprojektet.
– Den existerande masugnsprocessen har utvecklats under så många år, den är effektiv men den släpper ut koldioxid. I alla fall i början kanske vi är lite mindre effektiv, men vi får inget koldioxidutsläpp.
– Det gäller att lyfta blicken och byta perspektiv, summerar Mårten Görnerup.