"Lucky Luke" slår sig ned på en regnvåt bänk och berättar vad som hänt. En infekterad marktvist mellan indianer och cowboys och dessutom en dramatisk jakt på en tjuv som stulit ädelsten har skakat om Dodge city, den fiktiva staden i Grubban mellan Bodsvedjan och Sävast. På träden hänger budskap om att den som fångar låtsasboven "Slim Jim Johnson" belönas med 2000 dollar. "Lucky Luke" heter egentligen Leif Fredriksson och är ordförande i Bodens scoutkår och en av ledarna på plats idag. Jakten på ädelstenstjuven är en av många aktiviteter som de 150 barnen och ungdomarna på scoutlägret hunnit med i veckan.
– Det här handlar mycket om att göra saker praktiskt, och tillsammans, säger Leif Fredriksson. Det viktiga är att alla får vara med.
LÄS MER: "Det är ett nytt scouterna"
Hittills under det veckolånga lägret har omkring 150 scouter från en rad norrbottniska scoutkårer samt från Köping, Matfors och Hammarstrand i Jämtland hunnit paddla, besöka Rödbergsfortet i Boden, lagat mat på stormkök, klättrat, löst schiffer, knep och knåp och sysslat med diverse hantverk. De flesta på plats är mellan sju och 14 år gamla.
– Barnen lär sig jättemycket praktiska saker här, som att göra upp eld, säger Fredriksson och betonar att uteaktiviteterna här är mer fokuserade på lek än tävling.
Ebba Sköld, 13, har rest 100 mil utan föräldrar från Köping till Grubban tillsammans med sina scoutkompisar. Hon har varit med i scouterna sedan 4-årsåldern och tycker det är lite jobbigt, men mest roligt att vara så långt hemifrån - och skönt att komma bort från alla skärmar.
– Hemma hade jag nog suttit vid min Ipad nu, säger Ebba Sköld.
– Det är jätteskönt att vara ifrån internet. Jag får inte lika ont i huvudet, man känner sig piggare här.
Madeleine Svensson, 19, kommer också hon från Köping scoutkår. Hon är en av ungdomsledarna på plats och har också byggt upp Dodge city tillsammans med de andra ledarna. Hon berättar att det visserligen finns en laddningsstation för mobiltelefoner på lägret, men upplever inte att surfande och mobilanvändande är något större problem.
– Det är svårt att säga åt andra om jag själv använder den ibland, säger Madeleine Svensson.
– Jag har inte satt någon gräns för hur de får använda mobilerna. Och åker man 100 mil utan föräldrar är det ju skönt att ha en mobil med sig.