Brunråttan har lärt sig att leva med och av människor. Den har ingen annan naturlig miljö i vårt land.
– Svartråttan invandrade på 1300-talet och hade med sig pestloppan. Sedan kom den bruna råttan, med skepp från fjärran östern till Norge först och sedan över till Sverige. Den utrotade den svarta råttan eftersom den är större och mer aggressiv.
Det är väl också just det där med pesten som från början har gett råttan sitt dåliga rykte. Att de sprider smitta, gräver i sopor och äter sig igenom både ledningar och väggar gör ju inte saken bättre.
– Sedan är det ju den där kala svansen och det ena med det andra. Folk tycker det är obehagligt.
Att monsterråttan som sköts med luftgevär i Rutvik häromsistens var 43 centmeter lång och vägde cirka två kilo ställer sig Jonas Wahlström lite tvekande till – även om han inte ser det som uteslutet.
– Ingenting är väl omöjligt nuförtiden, men det där förefaller vara en lite väl stor råtta. Upp till ett halvt kilo är ganska vanligt när de har gott om mat, vilket de har när de bor nära människor. Då är de runt 25–30 cm långa.
– Råttor är fantastiska överlevare. De kan anpassa sig till alla möjliga olika miljöer.
När råttorna etablerar sig kan de vara väldigt svåra, för att inte säga omöjliga att få bort.
– I stadsmiljö är det praktiskt taget omöjligt att bli av med dem. Ute på landet om man har lite råttor i stallet eller så och man kan skjuta dem, förgifta dem eller fånga dem kan man få dem att försvinna, men i städerna är det helt omöjligt att bli av med dem.