När sjukhusets vårdavdelningar är fullbelagda blir det en anhopning av patienter på akuten, berättar Mattias Morin, verksamhetschef inom akut omhändertagande, Sunderby sjukhus.
– Läget har blivit tuffare och tuffare nu under sommaren. Det har att göra med att det är ett högt tryck, att kommunerna inte kan ta hem de utskrivna patienterna, men också att vi har dragit ner på vårdplatser för att klara semestrarna.
Under måndagen var det åtta patienter som låg kvar på akuten och väntade på en plats på en vårdavdelning och väntetiderna för de som kom in blev långa.
– Vi vädjar till de patienter som inte är i direkt behov av akut vård att först kolla med 1177 som hänvisar vidare till rätt vårdnivå.
Personalen jobbar enormt hårt för att lösa situationen understryker han.
– De förtjänar allt beröm som de kan få.
Vems fel är det här?
– Det är ett nationellt problem och handlar till syvende och sist om att vi har för få sjuksköterskor, vilket gör att vi är tvungna att dra ner på vårdplatserna. Sedan finns det massor av olika orsaker det – scheman, arbetsmiljö, möjligheter att påverka, lön och arbetssituation. Det är många faktorer som är viktiga när det gäller att kunna rekrytera och behålla personal.
Sjuksköterskorna Åsa Palmér och Inger Westlund berättar om en pressad arbetssituation. Istället för att koncentrera sig på det akuta har de även fått vårda exempelvis multisjuka äldre och personer med frakturer som väntar på operation – patienter som egentligen skulle ligga på en vårdavdelning.
– Det blir svårarbetat. Vi hinner inte med omvårdnaden på det sätt som patienterna behöver och har vare sig mat eller sängar, utan bara hårda britsar. Även sekretessen blir lidande, säger Åsa Palmér.
Patienterna i värsta fall ligga i korridoren eller sitta på en stol när britsarna tar slut.
– Det är inte roligt när man känner att man inte räcker till, säger Inger Westlund.
För att rädda situationen kallar de in sina semesterlediga kollegor.
– Jag kan skicka, sex sju sms under en morgon. Det blir en terror för de som är lediga, säger Åsa Palmér.
Söker sig patienterna hit i onödan?
– Nej, det tycker jag är fel att säga. Folk kommer hit för att de inte mår bra eller ha skadat sig. Sedan är det vår bedömning om de ska gå hem eller var kvar. Men många behöver oss, säger Inger Westlund.
Siv Blommé från Boden sitter bakom ett draperi med sin mamma som har fått släppa sin övervakningsplats till en ännu sjukare patient.
– De har det ju jättestressigt här på avdelningen, överallt är det fullt, konstaterar hon.