– Kyrkbyn i Gammelstad är en av få platser i Norrbotten som har ett medeltida ursprung och den enda som vi känner till med en urban miljö, säger arkeologen Nils Harnesk.
Världsarvet Gammelstads kyrkstad får inte bara besök av horder av turister varje år. När sommaren närmar sig dyker även arkeologer upp för att utforska Luleås äldsta stadsdel.
Sedan 1960-talet har ett 100-tal arkeologiska undersökningar genomförts i stadsdelen. I år undersöks resterna av en husgrund som finns markerad på en karta från 1817.
Byggnaden finns inte längre kvar. Delar av husgrunden förstördes under asfalteringen av vägen till Rutvik, men här hittades nyligen historiska kritpipor och fajans.
– Fortfarande har vi bara undersökt en relativt liten yta av kyrkbyn. Drömmen vore att få göra en omfattande utgrävning av det medeltida hamnområdet, förklarar Nils Harnesk.
Läs mer: Malmudden: På besök i Luleås första folkhem
Läs mer: Lulsundet: På visit hos en 60-årig skönhet
Läs mer: Örnäset: På vandring längs Sveriges farligaste gata
Tillsammans med avdelningschefen vid Norrbottens museum ger vi oss ut på jakt efter historien.
Det finns ingen som med bestämdhet kan säga exakt när Gammelstadsberget började befolkas. På 1000-talet lär platsen ha varit en ö i skärgården.
Den 12 augusti 1323 tecknades ett fredstraktat i Nöteborg som kom att få betydelse för norra Sverige. Originaltexten från fredsförhandlingen mellan Sverige och republiken Novgorod har sedan länge gått förlorat, men i avtalet omnämndes inte en exakt gränsdragning i norra Skandinavien.
Området kom därför att betraktas som ett ingenmansland. Befolkningen kunde skattläggas av tre nationer; förutom Sverige och Novgorod också Norge.
Med hjälp av kyrkan gjorde Sverige ett försök att få kontroll över området. 1339 hölls för första gången en gudstjänst i Luleå. Prästbostället i Gammelstad omnämns i skrift 1374. Luleå utsågs till centralort i en socken som bestod av tre älvdalar och sträckte sig ända upp i fjällen.
På 1400-talet startade bygget av den nuvarande stenkyrkan i Gammelstad. Den 42 meter långa kyrkobyggnaden vittnar om ett välstånd som har sitt ursprung från främst handel med lax och skinn.
Arkeologerna har inte hittat lämningar eller spår av hus som är äldre än Nederluleå kyrka.
– De äldsta fynden är från 1400-talet. Det finns historiska källor som visar på att det ska ha funnits ett kapell här redan på 1300-talet, men vi har inte hittat platsen. Vi har däremot på flera platser hittat två sotlager i marken. Ett skikt är daterat från vikingatiden och ett från 1300-talet. Det kan vara resultat av naturliga bränder, men åtminstone det senare skulle man kunna tolka som en svedjebränning, förklarar Nils Harnesk.
Vår vandring startar vid torget som genom århundraden varit en given mötesplats i kyrkbyn. Inte heller här har en omfattande utgrävning genomförts än.
Intill torget står en vitmålad byggnad med en rik historia. Den har i över 200 år varit ett givet mål för nyanlända.
1806 lät Jöns Holmström bygga ett tiotal hus som bland annat användes till skjutsstation, gästgiveri och krog. Inte minst det senare visade sig vara en lukrativ rörelse fram till att Norrbottens regemente flyttades från Notviksfältet till Boden 1907.
Nederluleå baptistförsamling köpte "syndens näste" den 19 oktober 1910 och förvandlade med hjälp av nya fönster övervåningens festsal till Betelkapellet.
I dag huserar en turistbyrå i lokalerna.
Vi går längs Gamla hamngatan som förr i tiden kallades för Storgatan. Den sträcker sig från torget ner mot friluftsmuseet Hägnan.
– Här tillbringade jag en natt under min konfirmation, berättar Nils Harnesk.
Den 33-årige socialdemokratiske kommunpolitikern är uppvuxen i Persön. Den här delen av kyrkbyn tillhörde byarna norr om Luleå.
Vid ett dike vid ingången till friluftsmuseet Hägnan stannar han och pekar ut mot ängen där några får och hästar betar. Bortom parkeringen låg den medeltida hamnen. Diket var tidigare en kanal där båtar kunde ta sig fram.
Landhöjningen medförde att fartygen fick allt svårare att lägga till i Gammelstad, vilket till slut innebar att Luleå 1649 flyttades till sin nuvarande läge på centrumhalvön.
– För några år sedan utgrävdes ett liknande hamnområde på Gotland. Då hittade man skor från medeltiden. Jag är säker på att under markytan här döljer sig spår av mänskligt liv. I dag har vi inte råd, men det vore fantastiskt att en gång få undersöka det här området grundligt, förklarar Nils Harnesk.
Hägnans friluftsmuseum är beläget på gammal prästgårdsmark. Framför utescenen syns rester av en byggnad från medeltiden. Grundstenarna markerar på husets storlek. I mitten finns rester av en eldstad.
– Det är ett boningshus, men vi vet inte exakt vad det användes till. På 1600-talet skulle en prästgård bestå av minst sju byggnader, berättar Nils Harnesk.
En skylt pekar ut riktningen till en hälsobrunn. Det är hit som en lovande student från Uppsala anlände sommaren 1732. Carl Linnaeus var då 25 år gammal. Han hade med häst rest norrut för att samla botaniska växter och studera den samiska kulturen. Fem år senare publiceras hans nyskapande bok, Flora Lapponica.
Vid två tillfällen besöker han Gammelstaden och är särskilt förtjust över hälsobrunnen vid den gamla vägen mot Rutvik.
"Är sommaren kortare här än annorstädes i världen så tillstår jag dock att den är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag lefvat friskare än nu", skrev Sveriges mest kände botaniker i sin dagbok.
Han skulle senare ändra sitt namn till Carl von Linné.
I Gammelstads kyrkby finns gårdar med anor från 1600-talet, men också mindre fattigmanshus från samma tid.
Luleås första stadshus förstördes i en brand 1657. Trots stadsflytten behöll kyrkbyn länge sin särställning. Kvartersnamnen Landshövdingen, Fjärdingsmannen och Borgmästaren vittnar än i dag om stadsdelens betydelse. Här etablerades en kort tid Länsstyrelsens första kontor i Norrbotten.
Efter kommunsammanslagningen 1969 stängdes kommunhus, polishus och brandstationen för gott.
Däremot finns Sveriges största och bäst bevarande kyrkstad kvar med sammantaget 408 stugor.
Det är lätt att förstå behovet av kyrkstugor med tanke på att förr krävde prästen att de som bodde 60 kilometer från kyrkan skulle närvara vid gudstjänster var tredje helg. Dessutom var det obligatorisk närvaro under jul, nyår, påsk, pingst, midsommar, Mikkelsmäss och Tacksägelsehelgen.
På Bakigatan, där en gång rutvikarna samlades inför kyrkhelger, möter vi 35-åriga Evelina Rydeker som för ett år sedan köpte en liten timring.
– Vi är ganska ofta här när det är vackert väder. Det finns nämligen ingen elektricitet i stugan, berättar Evelina Rydeker.
En gång har hon en sovsäck övernattat i sin stuga, men i väntan på sotaren får den gamla järnspisen stå orörd.
Timringen är i gediget skick. I sommar ska fönstren få ny färg.
– Jag tycker om historiska miljöer. Tidigare arbetade jag på Skansen som guide. Det är otroligt häftigt att kunna bo i ett världsarv. Jag hoppas att någon turist letar sig till Bakigatan i sommar så att jag får hoppa in som spontanguide och visa dem runt i kyrkstaden.