Med två raka triumfer var det alltså inget snack om var totalsegern, som bygger på två bästa delresultaten, skulle hamna. Närmaste konkurrent var för övrigt lillbrorsan Robin, 16, som vann första deltävlingen. Bröderna går normalt i olika klasser så Sprintcupen bjöd ovanliga chanser att mötas.
– Och det är kul, speciellt nu i år när han springer väldigt bra – nästan lika bra som jag. Tufft motstånd är det i alla fall, säger Filip och flinar.
Ja, faktum är att bröderna Salén båda sopat banan med konkurrenterna. Robin hade 44 sekunders marginal till Peter Westin, Vittjärv, i första deltävlingen medan Filip gick i mål med 46 sekunder tillgodo på klubbkollegan Thomas Johansson i andra och nu avrundade genom att segra 42 sekunder före Adrian Bergström, Älvsbyn. Evighetsmarginaler med tanke på att bantiderna legat runt en kvart. Är det den perfekta formen som visar sig, lagom till Sprint-SM i Uppsala i slutet av maj..? Filip Salén flinar igen och svarar:
– Ja, kanske det…det känns bra från de här loppen i alla fall.
Samtidigt har han ändå svårt att se hur långt formen kan räcka, med tanke på den förstörda fjolårssäsongen.
– Hade benhinneinflammation och kunde inte köra hårt i någon stortävling så jag vet inte vad jag kan förvänta mig, förklarar han.
En Renenkollega med järnkoll på formen är Lena Turesson. Meritlistan har hon däremot problem med…
- Jag vet faktiskt inte om jag vunnit Sprintcupen tidigare. Tror inte det, säger hon efter en lång stunds funderande.
I så fall var det sannerligen dags. Turesson hade liksom Karin Wollbrand, också hon tävlande för OK Renen, en seger inför torsdagens tävling men när röken skingrat sig hade bara Evelina Wickbom, Vittjärv gått snabbare medan Wollbrand stannat på femte plats. Wickbom sprang ingen av de föregående tävlingarna och därmed var Lena Turesson klar totalsegrare, före OK Vargens Emma Bergström med en tredje- och en andraplats.
– Lite stort, säger hon, ler och fortsätter:
– Jag känner mig jättenöjd, inte med dagens tävling men totalt känns det alltid roligt att vinna.
Några stortävlingar vågar dock inte Turesson sia om.
– O-Ringen och sedan får jag se. SM? Nänä, förmodligen inte, avslutar hon med ett skratt.