Klockan är fem över två och Johan Balck går ut genom dörrarna på Scandic hotell i Luleå. Det är den åttonde december och minuterna innan har hans företag Northland Resources gått i konkurs och krossat en norrbottnisk dröm. Gruvan i Kaunisvaara står tom och riskerar bli ett monument över ett gigantiskt misslyckande i form av två nya insjöar, som Pajalas blivande kommunalråd Harry Rantakyrö (S) i förtvivlan uttrycker det.
Men Johan Balck ser märkbart lättad ut.
– Nu ska jag söka jobb för första gången i mitt liv, säger han.
Vi backar några månader tillbaka, nästan ett år, till den 21 december 2013. Johan Balck är i Kaunisvaara och står inför gruvarbetarnas fackliga företrädare. Han har precis blivit presenterad som Northlands nya vd, mannen som ska rädda det krisdrabbade bolaget från undergång och återupprätta det skamfilade ryktet inför penningstinna investerare. Beskedet är tydligt. Nu ska det bli ordning och reda i företaget.
I ryggen har han en succéartad insats på Ferruform i Luleå. Efter år av miljonförluster har verksamheten börjat pumpa ut bakaxelbryggor till Scanias lastbilar i rask takt. På en stor whiteboardtavla i fabrikens entré syns rader av siffror i rött och blått. Den visar på driftsstopp, tillbud och liknande. Har någon skurit sig i fingret står det där. Det är Johan Balcks påhitt. Det är ordning och reda.
Men när han anländer till sin första dag på sitt nya jobb i början av sommaren 2014 är utmaningen en annan.
Ett bolag som är i akut behov av 200 miljoner dollar för sin överlevnad.
Arga leverantörer, investerare och besvikna aktiesparare som ser sina pengar rinna iväg.
500 anställda som oroligt ser arbetslösheten hägra i framtiden.
Och ett Tornedalen som efter årtionden av utflyttning ser vändningen gå om intet.
Johan Balck satte igång direkt.
– Alla måste jobba med produktionen. Fick vi inte den att snurra så... Sen är det alltid en personalfråga. De måste må bra. Tydligheten där har jag bidragit med, att alla måste springa åt samma håll, säger han.
Snabbt insåg han också att ledningsgruppen måste krympas.
– Det var första veckan. Jag hade resonerat under hela våren med styrelsen att vi behöver ett bättre fokus. Och vi behöver vara färre, vi behöver vara i Pajala för det är där det händer. Det var ganska förberett när jag började, säger Johan Balck.
– De som berördes tycker givetvis att det är fel, men jag och styrelsen var helt eniga.
Bland annat fick Jonas Lundström sluta, den sista resten av den ursprungliga ledningen.
– Jag vill inte kommentera enskilda medarbetare på något vis, var och en på bolaget har gjort stora insatser. Sen kan man hamna i en situation där man ser att det behövs olika kunskaper och resurser i bolaget.
NSD träffar Johan Balck inne på hans tomma kontor på Porsön i Luleå. Han springer stressat runt och tar avsked. Lägenheten i Luleå är lämnad och utstädad. Det är en halvtimme till han ska till flyget och lämna Luleå, Pajala och Northland bakom sig. Det har bara gått ett par dagar sedan konkursen var ett faktum.
– Jag fattade beslutet tillsammans med konkursförvaltaren att det var bäst att jag avvecklas snabbt.
Han berättar om sitt liv de senaste månaderna. På jobbet vid sju. Mellan sju och åtta på kvällen har det börjat att lugnat ner sig. Vid tio har telefonen slutligen tystnat.
– Sen har det alltid varit fullt upp på helgerna. Men det får man räkna med när man tar ett sådant här jobb.
Han har själv varit med i många hårda förhandlingar. Flera på "mycket hög nivå" som han uttrycker det. Men det är fortfarande känsligt att tala om de samtalen.
– Det har varit väldigt konstruktivt hela tiden och de tär därför man nu är så besviken. Att vara den som är i behov av pengar är alltid jobbigt, men vi har stått upp för Northlands kärnvärden och det har vi inte vikt ner oss på.
Efter tio år i Luleå har han fortfarande sett lite av Norrbotten. Ett minne blir utflykten med frun på isvägen till Hindersön. Våfflorna på Jopikgården blev ett välkommet avbrott.
Johan Balck har vänt och vridit på om han kunde gjort något annorlunda.
– Det kan säkert funnits någon nyans som man kunde ändrat på. Men, näe, jag tycker alla som varit med har gått in med hjärta och själ. Jag skulle inte vilja ändrat på någonting.
Att ta jobbet var inte självklart.
– Först sa allt nej inne i huvudet. Men jag såg att bolaget har en stor potential och det var där jag såg att jag kunde bidra och hjälpa till. Jag hade varit tio år på Scania då kunde det vara kul att prova på. Sen finns det ju alltid en risk att det inte går med sådana här utvecklingsuppdrag. En gång körde jag dammsugarfabriken i Västervik. Trots alla åtgärder vi gjorde flyttade man verksamheten till Ungern. Jag var mycket medveten om att den här risken var större och att man kanske inte skulle klara av det här på samma sätt. På Scania har man alltid haft något att trilla tillbaka på, även om det inte gått hundraprocentigt.
Packningen är lätt när han för sista gången svänger ut från kontorets parkering på Porsön. Mitt emot växer nya serverhallar åt Facebook upp i rekordfart. En ny industri vid sidan om länets traditionella ekonomiska stöttepelare, gruvorna, sägs det. Olika ledande roller runt om i Sverige, på Electrolux, Scania i Ryssland, Ferruform i Luleå har avlöst varandra. Till slut tröttnade frun och bosatte sig i Stockholm.
Johan Balck har lärt sig uppskatta Pajala och har helst tillbringat sin tid där, nära verksamheten.
– Det som är fascinerande är vilket enormt stöd det finns för den verksamhet som pågår. Det har alltid funnits folk som ställt upp och hjälpt till. Det har alltid funnits någon att bolla frågor med, säger han.
Avgående kommunalrådet Kurt Wennberg (S) blev en nära bundsförvant.
– Vi har talats vid minst en gång i veckan, för att vi skulle känna oss trygga med det som pågår. Det har varit ett stort stöd att ha Kurt där. Han har en historik och en trygghet i vad som sker på kommunsidan. Jag visste inte alls hur man drev en kommun tidigare. Det vet jag nu.
Han beskriver arbetet med Northland som att köra en bil med tre hjul. Det fjärde hjulet, malmpriset, är punkterat.
– Det fjärde hjulet har du inte makten över. Även om du har de bästa rådgivarna och de bästa som spår i kristallkula så har det inte varit tillräckligt. Ingen kunde tro att vi skulle hamna där vi hamnat idag med halva järnmalmspriser mot när man drog igång när jag hade första dialogen med dem för ett år sen.
Johan Balck avslöjar att redan i fredags gick på sin första anställningsintervju.
– Jag måste, som alla andra på Northland, gå ut och söka jobb.