De demografiska utmaningarna slår redan hårt och framtiden ser ännu mörkare ut. Antalet födda norrbottningar är färre än de som dör, medan inflyttningen är lägre än utflyttningen.
Mer specifikt minskar den arbetsföra befolkningen i förhållande till barn/unga och framförallt äldre.
Inom myndighetsvärlden benämns detta som försörjningskvoten, eller försörjningsbördan.
Kort sagt: allt färre skattebetalande norrbottningar ska försörja allt fler.
I dag ligger medelvärdet för försörjningskvoten i landets kommuner på 76 – det vill säga 100 personer i arbetsför ålder ska försörja 76 barn/unga samt äldre – och redan nu har många kommuner svårt att upprätthålla välfärden.
Om fem år är den förväntade genomsnittliga försjörjningskvoten för riket 78. Noterbart är att endast Kiruna (78) och Luleå (75) i länet ligger i den häraden då.
Allra sämst är läget för Pajala, där i dag 100 yrkesarbetande invånare ska ta hand om 119 barn och gamla.
År 2023 har siffran stigit till 141, vilket gör Pajala till den kommun i Sverige som tyngs mest av försörjningsbördan.
Femårsprognosen visar att även Övertorneå (125) har en mycket negativ befolkningsutveckling, näst sämst i landet, medan Överkalix (110) och Haparanda (109) inte ligger långt efter.
Sett till riket ökar antalet äldre över 80 år med 47 procent i kommande år, medan ökningen av personer i arbetskraften ökar med enbart fem procent.
Intresseorganisationen Sveriges kommuner och landsting konstaterar att den negativa demografiska utvecklingen redan innebär ett tufft ekonomiskt läge. Var tredje region och var fjärde svensk kommun gick med underskott 2018 – och mer än hälften av regionerna och 110 kommuner räknar med underskott 2019.
Och oavsett försörjningskvoten råder skriande brist på arbetskraft inom välfärdsyrkena, på grund av att alltför få unga söker sig dit.
Detta samtidigt som finansminister Magdalena Andersson (S) nyligen konstaterade att 80 000 personer måste anställas inom vård och omsorg i landets kommuner framöver.
Inom skolans värld är personalkrisen lika påtaglig, då en tredjedel av lärarkåren i exempelvis Luleå har gått i pension efter 2025.
Så frågan är: vem ska ta hand om dig när du blir gammal? Och vem undervisar dina barnbarn?
Demografihotet är redan här – och slår skoningslöst mot kommunerna.