Vilken tur, då, att hemmalöparen Mikael Andersson gjorde precis samma sak i Ferruformmilen…
– Hade tänkt följa med och ta det lugnt första halvan men det sprack, erkänner segraren och flinar brett.
Sävastlöparen som gått stadigt framåt de senaste åren har en alldeles egen definition av ”ta det lugnt”. Många löpare väljer att rycka i inledningen – Andersson satte upp ett mördartempo och höll det. I fem kilometer.
– Jag hade sällskap i en och en halv km, sedan försvann de, säger han, tittar på klockan och konstaterar:
– Första fem snittade jag 3,21. Sedan gick det lite långsammare…och genom att jag öppnat så hårt visste jag att det inte skulle komma någon med krafter kvar, säger segraren som uppenbarligen hade järnkoll på sin egen förmåga.
– Det kändes säkert, även om jag fick springa själv hela vägen och säkert tappade lite på det.
Segertiden blev 34,31, 1,16 minuter före Piteålöparen Patrik Öberg med 35,47. Och härnäst väntar Stockholm Marathon (!).
– Så det hade blivit långt med en halvmara här, säger Mikael Andersson som siktar på att gå under sitt rekord 2.42,16.
I halvmaran öppnade Niklas Berglund med motsvarande styrka och hade redan vid varvningen gått till ett försprång på hela 43 sekunder före en trio bestående av klubbkollegan Erik Degerman, Överkalixlöparen David Forsman och Lulekamraternas Kenneth Boman. Berglund kunde sänka tempot över andra varvet och segrade med tiden 1.15,29, 16 sekunder före Forsman och 33 före Boman som strax före bron mot Porsön tvingats släppa tredjeplatsen till Degerman.
– Bättre tempo än jag trodde i loppet så jag får vara nöjd med det, säger Boman som i vanlig ordning inte siktar mot de stora höjderna över halvmarans 21 km.
- Jag försökte hänga med när de drog upp tempot över sista kilometern men har inte riktigt den där kicken i benen. Men inför Stockholm (Marathon…) räcker det ju att kunna hålla jämnt och fint tempo, säger långdistansspecialisten med ett flin. Något rekord vågar han dock inte spekulera i.
– Nej, men jag hoppas springa på 2,40.
Damernas halvmara blev ett antiklimax sedan de senaste årens komet över milen, Elisabet Clausén, lämnat återbud inför debuten över 21 km.
– O-m jag hade velat springa, konstaterar en förkyld Clausén från publikplats.
Inte ens Clausén själv vågar spekulera i hur det skulle gått i halvmaran.
– Jag har ju aldrig sprungit distansen, har inga tider så målet hade nog bara varit att hänga på Cornelia så länge det gick.
I så fall hade Clausén fått hålla minst 1.28,07 –tempo – Morjärvslöparen Cornelia Henrikssons segertid över distansen.
– Helt ensam. Det blev ju så, nu när Elisabet inte kom. Jag hade ju väntat mig att få springa med henne, säger segraren som behövt draghjälpen för att spetsa sin tid.
– Jag är inte jättenöjd…hade räknat med 1.25 men har pollenallergi och har haft snuva ett par dagar, det kändes på andra varvet, säger Cornelia Henriksson.