I 19 år varade mardrömmen som psykofarmakan innebar för Helena Fredriksson, men sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka har hon varit helt fri från medicinernas svåra bieffekter. Medicinerna som skulle hjälpa med Aspergern gjorde större skada än nytta.
– Med tanke på hur dåligt jag mådde tänker jag ibland "var det verkligen jag?", det känns som ett helt annat liv nu när det är över, säger Helena.
Orken och optimismen har skjutit i höjden och hon missar knappt en dag från dagliga verksamheten som hon kommit att älska. Varje dag får hon jobba med sin passion, konst.
– Rita, måla, forma lera, allt är kul bara jag får skapa saker, berättar hon.
Mamma Maria tror knappt det är sant när hon ser förändringen dottern genomgått det senaste året.
– Det är helt otroligt. Jag tror knappt det är min dotter, säger Maria Fredriksson.
I framtiden skulle Helena vilja jobba med barn men att ta steget och lämna dagliga verksamheten känns vemodigt för hon trivs så bra.
Helena berättar att hon inte träffat läkaren som tog bort alla psykofarmaka sedan han gjorde medicinöversynen, och om hon gjorde det skulle hon knappt veta vad hon skulle säga. Men hon är väldigt tacksam.
Helena har valt att berätta hela sin historia för att hjälpa andra med Aspergers syndrom att acceptera den dem är.
– När jag först fick diagnosen kändes det skamligt och jag ville inte veta av den, men nu ser jag Aspergern som en del av mig som inte är något att skämmas för.