Det går inte att titta på statistiken från Jenni Hiirikoskos senaste säsonger med JYP utan att imponeras. 46 poäng (20+26) på 25 matcher under 2013-14 följt av 61 poäng (18+43) under 2014-15.
Den gångna säsongen var Hiirikoski värre än någonsin och levererade 17 mål och 62 assist på 28 matcher. Totalt 79 poäng alltså och en seger i poängligan som back med siffror som liknar poängmaskinen Bobby Orrs på 70-talet i NHL.
– Förra säsongen var bra och jag försöker hjälpa mina forwards ibland. Jag har inte alltid varit så offensiv men jag gillar att attackera. Fast fortfarande är huvudsaken att motståndaren inte gör mål. Jag hade en bra säsong med JYP och ska kunna ha det här också, säger hon.
Kan du göra lika många poäng i SDHL?
– Nej, det tror jag inte. Jag bryr mig bara om laget och inte hur många poäng jag gör. Jag tror Fredrik vill få ut det mesta av min potential och jag tror jag kommer att fortsätta vara offensiv i mitt spel.
Att måla (!) är annars något Hiirikoski är van vid då hennes yrke till vardags är målare.
– Jag har en egen målerifirma i Finland och kommer nog att göra det här. Jag har jobbat med det i flera år och ska göra några målerijobb i Luleå.
Meritlistans främsta individuella meriter är att hon utsetts till bästa back vid VM inte mindre än fem gånger. Samma utmärkelse fick hon även vid OS i Sotji 2014.
– Jag har fått den utmärkelsen några gånger men det handlar inte bara om en person. Men det är kul att få den.
Känner du någon press efter det?
– Nej, inte direkt. Det finns flera bra backar i världen men det är kul att några andra är med där.
Med det finska landslaget har Hiirikoski också levererat. Vid VM-debuten 2004 i kanadensiska Halifax blev hon poänglös men laget tog ändå brons.
– Jag har spelat tolv år i landslaget och har flera bra minnen med lagkompisarna. Vid mitt första VM 2004 i då vi tog brons som man såg vad det betydde för laget. Såklart också VM-bronset på hemmaplan 2009 i Hämeenlinna som var en cool stund. Sedan såklart OS i Vancouver när vi tog brons.
Tyngre gick det fyra år senare då Finland missade semifinal för första gången någonsin efter kvartsfinalförlusten mot Sverige med 2–4.
– Sotji-OS var vår svåraste stund när vi förlorade mot Sverige. Vi väntade oss inte riktigt det men det är sport och sånt kan hända.
Hiirikoski har hållit sig i Finland hela karriären utom två säsonger då hon spelade med Nizhny Novgorod i Ryssland.
– Det var en annorlunda kultur men hockeyn är sig lik överallt. Där kunde jag spela på heltid och det var skönt. Det är annorlunda och stort land fast tittar man bakom hörnet ser man det riktiga Ryssland som inte alltid är så vackert. Jag tycker att det var en bra upplevelse för mig och vi kom tvåa i ligan båda gångerna plus att vi vann Europacupen.
Att spela i Sverige har varit aktuellt några gånger tidigare eftersom anbud har kommit från svenska klubbar.
– Jag har varit här några gånger förut med landslaget. Några lag har jag pratat med tidigare men det har inte riktigt varit nära någon gång. Detta var året jag ville lämna Finland.
Varför blev det just nu?
– Jag kom hit på besök i juni och efter det kände jag mig rätt säker på att jag ville spela här. Michelle Karvinen har jag pratat med och hon sa att jag måste komma hit då allt man behöver finns här.