Luleå Hockeys värvning av Anja Stiefel har varit på gång tidigare men den fick vänta ett år. Landslagsforwarden från Schweiz har de sju senaste säsongerna spelat i hemlandet för Reinach och Lugano.
Lagets tränare Fredrik Glader hade hon haft kontakt med innan. Anledningen till att hon inte kom för ett år sedan berodde på skolan.
– Jag höll på att ta min examen och jag blev klar med skolan förra året. Därför kunde jag inte komma då. Jag pratade med Fredrik och allt verkar så professionellt. Vi sågs lite under VM också och pratade där, berättar Anja Stiefel.
Även konkurrenten Linköping har tidigare varit i ryckt i Stiefel men då valde hon att gå till Lugano där hon gjorde tre säsonger. Där fick hon se Linus Klasens konster på nära håll.
– Jag älskar att se Linus Klasen spela då det alltid var en upplevelse att se honom spela. Han har otroliga finter och en puckkänsla som gör att han kan dribbla bort fem man och målvakten.
Kan du göra något liknande?
– Jag kan försöka men är nog inte kapabel att göra det.
Att spela i Schweiz tror hon inte riktigt är jämförbart med Sverige och SDHL.
– Ligan här är tuffare med tio bra lag som är ungefär på samma nivå. I Schweiz är är gapet mellan toppen och botten väldigt stor. Sedan har man inte så många spelare i lagen vilket gör att man får spela många byten samtidigt som ligan inte är så stark. I Sverige måste man kämpa i varje match.
Hon är född i Frauenfeld i östra Schweiz, nära den tyska gränsen, och har vuxit upp på landet.
– Under sommaren är jag där hos mina föräldrar. Det är litet men vackert. Jag gillar att det inte är för stort för jag är inte helt bekväm i större städer. Här i Luleå blev jag lite kär i vattnet och hela omgivningen.
Med landslaget har Stiefel spelat i snart tio år. Sju VM och två OS finns på hennes meritlista där bronset i Sotji-OS 2014 är den största meriten.
– För mig är det en ära att spela för landslaget. Att ha spelat många matcher är en ära och ett kvitto på den tid jag lagt ner på min hockey. Jag har spelat OS som var en kul upplevelse där både Vancouver och Sotji var en härlig upplevelse. Det var en bra atmosfär med många idrottare på samma ställe.
Bronsmatchen var extra smärtsam för lagkompisarna Emma Nordin och Emma Eliasson som båda var med när Schweiz vände och vann med 4–3. Efteråt grät flera av de svenska spelarna sedan man missat medaljen.
– Jag pratade med några efteråt men de var rätt nedslagna. För oss var det ett bra slut men inte för Sverige. För mig var det otroligt men inte för dem.
Tyska är Anja Stiefels förstaspråk är men som schweizare har hon även lärt sig franska och italienska utöver engelskan.
– Jag skriver inte så bra på italienska men förstår och kan prata det. Nu är jag på väg med svenskan och försöker att lära mig. Förhoppningsvis kan jag prata svenska snart. Bland det första jag lärde mig på ute på isen var ”rör på fötterna” och så det är vad jag säger till alla på träningarna hela tiden. Det går inte riktigt att säga på tyska bara.