Ni kan förstås historien. För sisådär ett decennium sedan slog han fast: ”Aldrig Luleå Hockey”.
Klubben glömde. Daniel Larsson också och skrev överraskande på för Luleå Hockey i våras.
Men fansen glömde inte.
Därför har pressen varit extra hård på den 28-årige bodensaren men kanske kommer han efter derbysegern mot Skellefteå bli förlåten för alltid. Utan honom hade nämligen Luleå inte klarat två poäng.
De första avgörande räddningarna svarade han för med sju minuter kvar att spela. Vid ställningen 2–2 kontrade Skellefteå, Martin Lundberg pricksköt, Larsson räddade och klarade även den svåra returen.
– Det var ett bra skott men returen jag släppte var inte helt lyckad. Tur att jag fixade det i alla fall, sa han.
Kände du att det var en matchavgörande räddning?
– Nja, i alla fall att den var viktig. Men jag var mest besviken på att jag släppte returen, sa Daniel Larsson med ett leende.
När sedan derbyt gick hela vägen till straffar var det återigen dags för Larsson att ta huvudrollen .
Fem gånger försökte Skellefteåspelarna hitta nätet men Luleåmålvakten hade stenkoll. Facit: Tre räddningar och två skott utanför innan Daniel Zaar kunde avgöra.
– Jag kände mig trygg och hittade rätt avstånd till skyttarna. Det kändes bra, sa han.
Skön känsla att vinna direkt i premiären?
– Tre poäng hade förstås varit bättre. Men det var bra att vi lyckades ta två.
Vad tycker du om lagets match?
– Vi kämpade hem segern. Det var inget skönspel från något av lagen och det blev aldrig något flyt i spelet. Mest ihopslag och konstiga situationer. Men det var bra att vinna i alla fall.
Och bäst av alla var Daniel Larsson som kanske, kanske vunnit tillbaka Luleåfansens hjärta.