Den tredje juli 2009. Den då 21-åriga Craig Schira skriver på ett treårskontrakt med Ottawa Senators.
Även om han hejade på Vancouver som liten grabb var det rejält stort att få skriva på ett NHL-kontrakt med Ottawa.
– Jag visste inte vad jag skulle göra efter juniorhockeyn. Jag var på Los Angeles rookiecamp när jag var 18, men förutom det fanns det inte så mycket intresse från NHL-lag. Men i slutet av sista säsongen kom Ottawa och erbjöd mig ett kontrakt. Det var spännande. Det öppnade dörren för mig, det gjorde att jag kunde bli en professionell spelare, säger Schira.
Det blev tre säsonger i AHL och Binghamton. Under det första året i farmarligan spelade han stundtals i samma lag som en svensk:
Erik Karlsson. I dag en av NHL:s största stjärnor.
– Han är ingen dålig spelare (skratt). Jag minns att jag spelade med honom. Han stack ut. Men kunde definitivt se hans skickligheter redan då. Hans skridskoåkning var betydligt bättre än alla andras. Sättet han såg isen på... Han gjorde saker med pucken som var helt galna.
Erik Karlsson etablerade sig som en storstjärna i NHL.
Schira? Han gjorde alltså tre säsonger i AHL Sedan flyttade han till norska Frisk Asker.
Där fick han spela 25-30 minuter per match. Där fick han utveckla saker han kände att han behövde jobba med.
Resultatet? 35 poäng på 45 matcher. Och ett kontrakt med finska HPK.
Efter en säsong i Finland ville Luleå Hockey värva den kanadensiska backen. Det gick inte.
Han hade kontrakt över 2014/15 också.
– Jag hörde att Luleå ville att jag skulle komma hit efter ett år, men det skadade inte att spela ett år till i Finland.
Nu tillhör 27-årige Craig Schira Luleå Hockey. Han kom till Norrbotten den 28 juli. Ensam. Hans fru och son, Walter, stannade kvar i Kanada.
Men samma dag som den här intervjun gjordes fick Schira äntligen återförenas med sin familj.
– De kommer ikväll, faktiskt. Jag ska hämta dem på flygplatsen ikväll. Det har gått en månad sen jag såg dem. Det är alldeles för länge sen jag träffade familjen. Det blir roligt att få hit dem, visa staden och visa nya huset och presentera dem för alla.
Hur gammal är sonen?
– Ett och ett halvt, han är väldigt liten.
Har ni skajpat hela tiden sen du kom hit?
– I stort sett. Tidskillnaden är svår. Men så fort jag får chansen så ringer jag, han går runt med telefonen. Han försöker prata, men kan inte säga så mycket än. Men Skype är en livräddare när man är borta. Jag försöker göra det 3-4 gånger om dagen
"Craig Schira gillar att vara ute i naturen", säger en i Luleå Hockeys klubbledning inför den här intervjun.
Något som backen bekräftar.
– Jag gillar att fiska. Jag skulle inte säga att jag är riktigt bra på det, men det är nåt jag gillar att göra och jag försöker göra det så mycket jag kan. Jag gillar att vara utomhus och det var speciellt att komma till Luleå. Det känns som ett bra ställe med massor med vatten. På baksidan av huset ser jag folk fiska rätt ofta. Om min fru inte får med sig fiskeutrustningen kommer jag gå och köpa en och börja fiska snart. jag vet att några andra i laget gillar fiske.
Jonathan Granström är mycket ute i naturen...?
– Han är alltid ute i bushen. Men jag vet inte riktigt vad han gör där men.., säger Schira och skrattar.
Fiske, ja. Men 27-åringen har ett annat starkt intresse: Åka longboard.
Något som inte har gått helt lätt på slutet.
Du har spelat i Norge, Finland och nu Sverige. Men din longboard trivs på Island har jag hört?
– Jag saknade den i nästan två veckor. Den försvann på flighten. Men till slut skickade de den till mig. Nu har jag använt den när jag åkt runt i Luleå, vid vattnet. Det är ett fint sätt att ta sig runt på.
Frustrerande att den blev kvar på Island?
– Lite, faktiskt. Det är så jag gillar att slappna av. När jag går hem vill jag inte sitta inomhus. Det är så jag spenderar kvällarna, speciellt när familjen inte varit här. Då har jag åkt longboard.
Får du med dig nån annan i laget?
– Nej, det är många som retar mig för det. De säger att vi inte är i Kalifornien nu.
Vad är du bäst på – longboard eller skridskor?
– Jag är förmodligen en bättre skridskoåkare. Jag kan åka rätt snabbt på longboard, men jag ramlar en del.
På riktigt?
– Ja, ibland. När det går för snabbt måste jag hoppa av.
Har du skadat dig någon gång?
– Nej, aldrig.
Det säger du bara – annars tillåter inte sportchefen att du åker.
– (Skratt) Han kommer förmodligen inte betala mig om jag skadar mig... Jag försöker hålla mig på plan mark, det är ganska säkert.