I samband med OS-uppehållet blev Robin Jonssons gångna säsong förlorad. I maj fick den fysiske Luleå Hockey-backen två diskar i ryggen utbytta mot proteser, och sedan dess har han genomgått en kamp mot ständig smärta.
Smärtor som släppte för ungefär en månad sedan.
– Det är dumt att klaga när man inte har ont längre. Jag jämför med det som har varit, och då var det inte så där jättespännande. Jag upplever inte att jag har några vardagliga bekymmer nu, utan kan leva ett vardagligt liv utan några förhinder, säger Jonsson och fortsätter:
– Det är jätteskönt att man inte behöver oroa sig för att man ska ha ont dagen efter när man går och lägger sig på kvällen. Jag vet att jag kan komma upp och göra min egen frukost och sätta på mina egna kläder utan att det ska vara ett projekt eller göra ont. Det är en jättelättnad.
Hur mycket tränar du nu?
– Jag tränar så mycket jag kan, men med rätt strikta restriktioner. Cyklar 3-4 gånger i veckan, där kan jag köra på precis som vanligt. Sen är det fysdelen som fortfarande måste ske under kontroll, jag måste hitta vissa positioner och övningar för att inte utsätta ryggen för några dumheter och riskera något så här tidigt i rehabplanen.
Samtidigt som 30-åringen gläds med den uteblivna smärtan så befinner han sig i ovisshet.
– Det finns ingen uttalad plan. Jag har än i dag inte hittat någon annan hockeyspelare som har gjort den här operationen, så det är väldigt svårt att få referenser. Det finns liksom ingen snittid för hur lång tid detta kommer ta. Det är som jag har sagt innan: Jag tar det dag för dag och lyssnar på kroppen och läkarna. När de ger mig grönt ljus börjar min seriösa satsning mot att kunna spela hockey igen. Då börjar min sommarträning, fram till dess gäller det bara att försöka få kroppen i så bra form som möjligt.
I måndags gick Luleå Hockey på is. Då fanns Jonsson i gymmet.
– Klart att man gärna hade varit med, men samtidigt har jag vetat att jag inte skulle på is i augusti. Det här har jag vetat, och jag anser att det är en bonus att jag överhuvudtaget är på fötter och kan ha en normal vardag. Jag är på gymmet och tränar och träffar ändå grabbarna dagligen, säger Jonsson.